159 SVENSK KIRURGI • VOLYM 80 • NR 4 • 2022 Kolumnen uppenbart som vårduppdraget. Det syns sällan i någon budget annat än som marginella rese- och konferensavgiftskostnader. Ibland som ersättningar för sidoutbildningar. Det särredovisas knappast i något bokslut. Det förväntas hända ändå. Men ju mer vi mäter på olika sätt och sedan ersätter klinikerna finansiellt efter produktion av vård, desto mer riskerar utbildningen att prioriteras ned. En klinik som tar ett stort ut- och fortbildningsuppdrag kommer att kosta mer än en slimmad enhet som producerar standardiserade ingrepp eller en som inte tar ett eget utbildningsuppdrag, och kostnaden per DRG kommer att vara högre. Den tilldelade budgeten räcker inte alltid till för att klara båda uppdragen, och då är det svårt att inte prioritera dagens patienter, ofta en konkret utmaning, framför framtidens patienter. Ansvarsfördelning Men det är inte bara en utmaning för verksamhetschefen att stat och arbetsgivare inte ser omfattningen av fortbildningsuppdraget. Fortbildning är också ett stort eget ansvar. Utöver att man måste fånga alla tillfällen i vardagen, vara förberedd, påläst och engagerad, så måste man också vilja fortbilda sig externt. Men kirurger är olika. En del tar varje chans att åka på kongress, medan andra föredrar att inte resa iväg. Jourer, familjeliv och fritidsaktiviteter ska också hinnas med, och det är lätt att hoppa över en extern fortbildningsmöjlighet. Man kan alltid hänvisa till dagens patienter. En del av yrket En del ser fortbildning som frivillig, vilket självklart inte är fallet. Fortbildning är en del av yrket. Precis som handledning. Att fortbilda i vardagen är alls vårt ansvar. För alla patienter. Fortbildning av specialistläkare och handledning av läkare under utbildning är två essentiella förutsättningar för att en klinik ska kunna behålla erfarna specialister och rekrytera nya ST-läkare i kirurgi. Budget är oväsentlig i sammanhanget eftersom det inte går att mäta den attraktionskraft en klinik har när medarbetarna uttrycker yrkesstolthet och trivsel i pengar. Det är en mycket värdefull tillgång att ha erfarna förebilder som har god pedagogisk förmåga och som på ett generöst sätt kan lära upp nästa generation till duktiga kirurger och forskare. Attraktionskraften hos en klinik handlar bland annat om just fortbildningsaktiviteter och inställningen till kunskap, verksamhetsutveckling och synen på personlig utveckling. Individer som brinner för att utveckla sig själva och verksamheten är en förutsättning för att kunna erbjuda patienterna en god och säker vård. En bra investering Så att skapa ett bra fortbildningsklimat är en av de bästa investeringar man kan göra för en klinik. Som chef på ett mindre sjukhus kan man ibland bli dyster då en del av ens investeringar i form av välutbildade kollegor plötsligt en dag försvinner till regionsjukhus utan fotbollsvärldens övergångssummor, men idag är det en extrakostnad som man på mindre sjukhus helt enkelt är tvingad att ta. Att inte ha en bra fortbildningsmiljö är att riskera klinikens framtid. Även om det är utmanande i stunden måste verksamhetschefer, högre ledning och samhälle ha morgondagens och framtidens patienter med i sina prioriteringar. Förhoppningsvis i framtiden med ett tydligare definierat utbildningsuppdrag som har en tydlig budgetpost och vars resultat efterfrågas i boksluten. Något som bör diskuteras mer på en regional nivå. Fånga dagen och möjligheten Varje kirurg måste ta ansvar och fånga möjligheterna till fortbildning när de erbjuds, i såret, på ronden, på Kirurgveckan eller på en spännande internationell kongress! Att underhålla den kliniska och vetenskapliga kompetensen är inte frivilligt som kirurg, det är ett krav och kräver samarbete, finansiering och ansvarstagande.
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=