243 SVENSK KIRURGI • VOLYM 80 • NR 5 • 2022 lokala biverkningar i form av mukosit och/eller hudbiverkningar, vanligtvis med debut två till tre veckor in i behandlingen. Den postoperativa systemiska behandlingen har traditionellt bestått av upprepade kurer av antingen taxaner eller antracykliner, tills patienten uppvisar sjukdomsprogress alternativt utvecklar ohanterbar toxicitet. Numera kan den postoperativa behandlingen åtminstone delvis styras utifrån mutationsanalyser. Mutationsanalys Till synes mycket lovande resultat uppvisades från erfarenheter av melanombehandling med kombinerande av BRAF- och MEK-inhibitorer, i de fall där BRAF-mutation föreligger. Kombinationen uppgavs vara mycket mer potent än BRAF-hämmare som singeldrog, utan att orsaka påtagligt ökade biverkningar. Siffror från fas 2-studien ROAR basket study3 visades. En studie där patienter med ATC behandlas med just kombinationen BRAF- och MEK-inhibitorer. Det är en liten studie med 36 studiedeltagare, varav 35 hade stadium IVc (det vill säga fjärrmetastaser), men där fyra patienter uppvisade komplett respons och tvåårsöverlevnaden var hela 31,5 procent! Svårigheten med kombinationsbehandlingen uppgavs vara att en vanlig biverkan är feber, vilket medför många sjukvårdskontakter och mycket inneliggande vård för antibiotikabehandling, då det många gånger är svårt att utesluta att febern är infektionsrelaterad. Patientfall 1 Åhörarna fick höra om två patientfall, det första ett ovanligt fall som publicerats av Stenman et al4. Patienten var en 54-årig man med hypertoni, diabetes och bukaortaaneurysm, som sökt närakuten på grund av svullnad på halsen. Datortomografi visade en 62 x 65 x 30mm stor tumör i vänster tyreoidealob som dislocerade trachea utan att visa tecken till inväxt. Akut finnålscytologi genomfördes, som bekräftade ATC. Mannen fick en akuttid på mottagningen för endokrina tumörer och påbörjade behandling med radiokemoterapi följande dag. Fyra dagar efter avslutad behandling kom patienten in akut på grund av expressiv afasi, och man konstaterade en frontal infarkt. Symtomen gick dock snabbt i regress, och patienten sattes in på clopidogrel och atorvastatin. Ytterligare två dagar senare inkom patienten högfebril och insattes på antibiotika samt optimerad nutritions- och diabetesbehandling. I och med dessa insjuknanden ställdes ansvariga inför ett dilemma kring hur operationsplaneringen skulle hanteras. De beslutade att behålla den planerade tiden och patienten opererades fem veckor efter diagnos. PAD bekräftade diagnosen ATC, tumören klassificerades som pT3a, R0 och påvisade ett kraftigt uttryck av PD-L1, en immunologisk markör. När det senare konstaterades misstänkt lungmetastasering och en cytologiskt verifierad binjuremetastas, remitterade man patienten till fas 1-enheten på Karolinska sjukhuset med tanke på PD-L1-positiviteten, för ställningstagande till riktad behandling med så kallad checkpoint Förbättrad överlevnad över tid för patienter med anaplastisk tyreoideacancer. Verkningsmekanism för BRAF-hämmare. Referat Kirurgveckan
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=