245 SVENSK KIRURGI • VOLYM 80 • NR 5 • 2022 Referat Kirurgveckan SFÖAK-symposium På fredagen under Kirurgveckan hölls ett symposium i regi av SFÖAK om pankreascancer (PDAC) med titeln ”Lokalt avancerad pankreascancer – görbart och försvarbart?”. Symposiet var absolut en av höjdpunkterna på SFÖAKs program och gav åhörarna värdefull information om lokalt avancerad pankreascancer (LAPC) ur olika aspekter. Symposiet modererades av Poya Ghorbani, Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge och Oskar Hemmingsson, Norrlands Universitetssjukhus. Fyra spännande föredrag presenterades med efterföljande diskussioner. Bergthór Björnsson från Universitetssjukhuset i Linköping gick igenom evidensläget för vad som är görbart och försvarbart gällande LAPC. Bobby Tingstedt, Skånes Universitetssjukhus i Lund visade siffror från vårt nationella pankreasregister. Den neoadjuvanta behandlingen förändras och Daniel Öhlund, onkolog från Norrlands Universitetssjukhus i Umeå redogjorde för den utvecklingen. Den kirurgiska tekniken har förfinats och komplicerade fall som kräver både ven- och artärrekonstruktioner kan erbjudas möjlighet till operation. Svein Olav Bratlie, Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg redogjorde för kirurgins möjligheter och begränsningar vid LAPC. Vad är LAPC? Bergthór Björnsson redogjorde för den senaste, och oftast använda, definitionen av LAPC från National Comprehensive Cancer Network (NCCN) (Figur 1). Enligt NCCN är kriteriet för LAPC på artärsidan att det föreligger tumörkontakt >180° mot SMA eller trunkus coeliacus (figur 1). Vid cancer i corpus/cauda innefattar definitionen även enbart kontakt med trunkus om aorta också är involverad. Enligt NCCN är kriteriet för LAPC gällande venöst engagemang att SMV/PV ej är rekonstruerbara beroende tumörutbredning eller trombos. NCCN har också definierat borderline resektabel pankreascancer (BRPC) och de som är möjliga att operera up-front (figur 2). Vid LAPC krävs neoadjuvant onkologisk terapi för att uppnå en resektabel situation. Utvärdering efter behandling sker vid förnyad MDK regionalt och på den nationella MDK:n. Eftersom det finns olika definitioner av LAPC och då dessa har förändrats över tid, så är det svårt att utvärdera resultaten. Behandlingsutveckling Resultat från ett tidigt arbete presenterades (J Gastrointest Surg 2001; 5: 27-35) där 15 patienter behandlades för marginally resectable PDAC. De erhöll radiokemoterapi och genomgående sjönk CA19-9. Resektion kunde genomföras på nio patienter och mOS var 30 månader (range 7–72 månader) (figur 2). Introduktionen av neoadjuvant terapi med FOLFIRINOX har inneburit tydliga förbättringar. En studie jämförde utfallet för 40 patienter som erhållit FOLFIRINOX med 87 som hade primärt resektabla tumörer och ej behövde neoadjuvant terapi. I båda grupperna hade alla genomgått resektion. Efter FOLFIRINOX sjönk CA19-9 signifikant, tumörstorleken minskade och frekvensen av lymfkörtelmetastaser sjönk. Överlevnaden var bättre i den neoadjuvanta gruppen vilket väcker förhoppningar men en del bias i studien försvårar tolkningen (Ann Surg 2015; 261: 12-17). Ett viktigt budskap var att bilddiagnostik efter neoadjuvant behandling kan överskatta tumörutbredningen. Lokalt avancerad pankreascancer – görbart och försvarbart? Med utvecklad kirurgi och förbättrad onkologisk behandling kan allt fler patienter med lokalt avancerad pankreascancer sannolikt opereras radikalt. Under Kirurgveckan hölls ett symposium om det aktuella kunskapsläget. Stefan Linder från KS rapporterar. STEFAN LINDER Stockholm stefan.linder@regionstockholm.se
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=