310 SVENSK KIRURGI • VOLYM 80 • NR 6 • 2022 Krönika RAMIA STOLT SÄS ramia.ebrahimzada@vgregion.se Stöd i arbetslivet BJS Academy hade anordnat ett intressant webinar häromdagen: Overcoming adversity as a surgeon. Den pensionerade brittiska kirurgen Chris Hall inledde med en historisk tillbakablick över hur hennes karriär tagit sig uttryck och berättade sedan om sin resa genom diverse motgångar i livet. Hon indelade ämnesvalet i arbetsrelaterad, finansiell, emotionell, social och mental motgång, som var och en krävde sin egen specifika handlingsstrategi. Det mesta hade jag hört innan, det intressanta var den efterföljande paneldiskussionen. Den fokuserade på arbetsrelaterade motgångar och presenterade vikten av ett strukturerat stödsystem eller coaching. Deltagarna i paneldiskussionen hade med årens gång insett hur destruktivt det var för deras personer att alltid eftersträva att vara stark och inte låta sig beröras av det som pågick i omgivningen, även om det stundtals kunde vara en bra försvarsmekanism. Därför inrättade man strukturerade mentorskap och ”stödlinjer” för att erbjuda en objektiv support för alla som kanske inte fick det på sina egna hemkliniker. Vi reder oss nog(?) I Sverige har vi generellt bättre arbetsvillkor än våra brittiska kollegor, men i övrigt har vi nog likande belastningsgrad i arbetsrelaterade och personliga motgångar. Jag tänkte genast på ett särskilt traumatiserande fall som jag ställdes mot som dagjour under min specialisttjänstgöring. Det var en bussolycka med flera allvarligt skadade där hela sjukhuset engagerades i akutomhändertagandet. Anmärkningsvärt och frapperande var att samtliga yrkeskategorier utom läkare på operationsavdelning, akutmottagning och vårdavdelning erbjöds debriefing efteråt. Ingen tänkte på läkarna – vi som hade stått i frontlinjen av allt detta kaos under nästan sex timmar. När det värsta var över fick jag, och många av mina läkarkollegor, fortsätta med att ta hand om de nedprioriterade gul-gröna patienter som hade flyttats till mottagningen för att frigöra plats på akuten. Utan lunch, utan möjlighet att förstå eller reflektera över vad som nyss hade hänt, mer än att det var många skadade och några som dog på akuten framför oss. De bortflyttade patienterna skulle inte behöva vänta länge, det skulle inte se bra ut för akutens ledtider. Dagen efter var allt precis som vanligt, samma skämtsamma jargong efter morgonrapporten och fortfarande inget behov av debriefing för läkarna. Jag tror inte att det var Det är okej att vara svag Att värdesätta ett liv utanför arbetet och att våga visa sig svag, det är viktiga faktorer för kirurger för att kunna möta livets motgångar. För motgångar har vi alla. Svensk Kirurgis krönikör Ramia Stolt reflekterar över läkares arbetsmiljö och attitydförändringar inom kåren.
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=