270 SVENSK KIRURGI • VOLYM 80 • NR 6 • 2022 Kolumnen – fortbildning För att säkra att läkare årligen uppdaterar sig föreslår Svenska Läkaresällskapet (SLS) en fortbildningsmodell som utformas och ägs av professionen Enligt Svenska Läkaresällskapet är fortbildning efter uppnådd specialistkompetens en nödvändig del av läkares kontinuerliga kompetensutveckling och en förutsättning för en hälso- och sjukvård av hög kvalitet. Trots det visar undersökningar att fortbildning bland läkare sjunker. Att läkare fortbildar sig genom hela yrkeslivet är inte bara en fråga för läkarkåren utan hela samhället. För att säkra läkares fortbildning har SLS tagit fram en fortbildningsmodell som utformas och ägs av professionen och som bygger på fortbildningsplaner, dokumentation och uppföljning. SLS har även utrett om det behövs ytterligare reglering om läkares fortbildning och landat i slutsatsen att det behövs en tydligare reglering i Socialstyrelsens föreskrifter när det gäller vårdgivarens ansvar för läkares fortbildning. SLS fortbildningsmodell Vad händer efter uppnådd specialistkompetens? Läkares kompetensutveckling bör ses som en kontinuerlig process från grundläggande utbildning fram till legitimation, via specialiseringstjänstgöring (ST), till den fortsatta kompetensutvecklingen i form av fortbildning. Fortbildningen för färdiga specialister saknar de tidigare utbildningsfasernas struktur och målbeskrivning, vilket ställer särskilda krav, då detta är den utan jämförelse längsta perioden i den yrkesverksamma läkarens gärning. Fortbildningsmodell som utformas och ägs av professionen SLS anser att det behövs ett ordnat system för att säkerställa att alla läkare efter uppnådd specialistkompetens fortlöpande vidareutvecklar nödvändig kompetens för de arbetsuppgifter, utmaningar och förändringar de ställs inför i enlighet med CPD (Continuing Professional Development), det vill säga kontinuerlig professionell utveckling (alla aktiviteter en läkare deltar i för att förbättra sin medicinska kompetens och för att utveckla sig i rollen som läkare). Ett sådant system ska utformas och ägas av professionen, vara transparent och bygga på regelbunden dokumentation och uppföljning. Vems är ansvaret? Ansvaret för fortbildning ligger hos den enskilde läkaren. Arbetsgivaren och chefer på olika ledningsnivåer ska göra den möjlig och ställa resurser till förfogande. Ansvaret för att personalen har adekvat kompetens ligger hos verksamhetschefen. Vikten av extern granskning I syfte att både uppfylla samhällets krav på insyn och att stimulera kvalitetsförbättringar bör det ske externa granskningar. En lämplig modell för sådan granskning är SLS ramverk för professionsbaserad kvalitetsrevision, så kallad ”Hippokratesrevision”, där fortbildningen utgör en av flera delar i kvalitetsvärderingen av en enhet. Svenska Läkaresällskapets modell för läkares fortbildning bygger på fortbildningsplaner, dokumentation och uppföljning: 1. Varje läkare listar sina fortbildningsbehov och formulerar konkreta mål för sitt lärande i en personlig årlig fortbildningsplan (i enlighet med CPD). Relevanta fortbildningsaktiviteter för arbetsuppgifterna väljer den färdige specialisten i samråd med verksamhetschefen, och även de professionella organisationerna. Fortbildningsplanen bör ha en förankring i analyser av verksamhetens kvalitet, styrkor och brister Läkares fortbildning – en del av det yrkeslivslånga lärandet Svensk Kirurgisk Förenings ordförande Catharina Ihre Lundgren och Svenska Läkaresällskapets ordförande Tobias Alfvén skriver i Kolumnen om den för läkare så viktiga och centrala fortbildningen. CATHARINA IHRE LUNDGREN Stockholm catharina.ihre-lundgren@svenskkirurgi.se TOBIAS ALFVÉN Stockholm tobias.alfven@ki.se Foto: Torkel Ekqvist, Sjukhusfotograferna, SÖS
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=