11 SVENSK KIRURGI • VOLYM 81 • NR 1 • 2023 Föreningsnytt stugan i norr. Jag studerade i Lund, gjorde min allmäntjänstgöring på Ystad lasarett och det var också där som jag sedan fostrades till kirurg under min specialisttjänstgöring. Ett litet akutsjukhus som på den tiden fortfarande kunde erbjuda ST-läkarna goda operations- och endoskopivolymer som medförde en bra utrustad ryggsäck när jag sedan avslutade mitt sista ST-år i Lund. Forskning Jag minns att det var en stor omställning att komma från ett litet familjärt sjukhus till ett stort universitetssjukhus och med flytten kom också det outtalade kravet på att forska, något som jag inte hade planerat in i mitt dåtida livspussel men med en väldigt entusiasmerande handledarduo blev det trots allt ”en bok” även för mig i ämnet abdominella adherenser och att den därtill fick utnämningen årets bästa kirurgiska avhandling 2014 blev ett kvitto på att det var värt allt slit. Jag stannade vid kirurgiska kliniken i Lund i 13 fina år men sedan hösten 2019 har jag nu min arbetsplats i nordöstra Skåne på Centralsjukhuset i Kristianstad där jag arbetar som bröst- och melanomkirurg. Parallellt med min kliniska tjänstgöring har jag 25 procent forskning och är sedan början av 2022 även registerhållare för Svenska Melanomregistret (SweMR). KKF Som ny ledamot i SKF:s styrelse har jag utnämnts att vara styrelsens representant i Kommittén för Kirurgisk Forskning (KKF) och därmed ersätter jag Arthur Jänes på den positionen och ska försöka göra mitt bästa för att axla den rollen. Jag ser fram emot att medverka i KKF:s arbete med bland annat förberedelse av utnämningar av pristagare av Stora Forskarpriset, Bengt Ihres forskningsstipendium, Bästa kirurgiska avhandling och Bästa vetenskapliga ST-arbete liksom kommitténs arbete med planering av forskningsrelaterat symposium på Kirurgveckan. Stimulera akademiskt intresse En utmaning som jag ser att SKF tillsammans med KKF har är att försöka stimulera kliniker och kollegor att bedriva forskning även på sjukhus utanför universitetssjukhusen. Jag är docent och arbetar själv på en sektion på Centralsjukhuset Kristianstad där vi är väldigt aktiva forskningsmässigt med både egna forskningsprojekt och som site i flera nationella och internationella kliniska studier. Men så ser det inte ut på alla klinikens sektioner trots bra patientunderlag och fantastiskt duktiga kollegor och en ledning som är positivt inställd till forskning. Att erbjuda patienter att bli inkluderade i olika kliniska studier ska inte vara enkom för invånare inom universitetssjukhusens upptagningsområde utan bli mer tillgängligt även för andra patienter. För få docenter Därtill vet vi att antalet seniora forskare med docentkompetens har minskat över tid, något som säkert många av er märker när ni ska jaga docentkompetenta kirurger till opponent eller betygsnämnder som inte har sampublicerat med handledarna. Antalet doktorander per huvudhandledare ökar också och riskerar att bli för stort för att upprätthålla god handledning. Hur ska vi få våra kirurger att vilja fortsätta forska och uppnå docentkompetens efter disputation? Det är en otroligt viktig uppgift vi har att ta oss an om vi vill att den kirurgiska forskningen i Sverige ska fortsätta hålla hög kvalitet på såväl universitetssjukhusen som utanför dessa och därtill stimulera till mer forskning. Vi hälsar följande nya medlemmar varmt välkomna: Laia Faseh, Linus Hutegård, Soma Jumah, Branislav Klimacek, Eveline Löfdahl, Fabronia Markus och Karolina Nyberger. Nya medlemmar i Svensk Kirurgisk Förening
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=