13 SVENSK KIRURGI • VOLYM 81 • NR 1 • 2023 en ödmjukhet inför det faktum att livet är väldigt skört. Donation är en förutsättning för transplantation, ibland från fantastiska levande givare, men oftast från avlidna donatorer. Att få vara ett litet kugghjul i det stora maskineri som möjliggör att organ, från en människa som ofta helt oväntat har insjuknat och avlidit ”mitt i språnget”, kan transplanteras så att livet kan få fortsätta hos en annan medmänniska, ger en enorm tillfredställelse. Sedan 2022 är jag även sektionschef för Transplantationscentrums kliniska prövningsenhet, och Transplantationsmedicin; ett verkligt roligt arbete, om än lite mer byråkratiskt. Vetenskaplig talbok önskas Jag disputerade 2014 på avhandlingen Folate metabolism in colorectal cancer, och har varit inriktad på translationell forskning avseende onkologisk behandling av kolorektal cancer. Under årens lopp har jag vidgat mina vyer till att bli mer kliniskt inriktad på malignitet i levern, både primärt och sekundärt. Som ung betraktade jag alltid personer som på allvar menade att det var lika roligt att läsa vetenskapliga artiklar som att plöja Föreningsnytt skönlitteratur med stor skepsis, men har ändrat åsikt. Problemet är dock tiden, därav önskar jag hett att det fanns en bra ljudbokstjänst där man kunde få målande uppdateringar av senaste forskningsartiklarna inklusive tabeller och figurer när man hängde tvätt och tömde diskmaskinen. Fortbildningsinspektör Jag har tidigare varit engagerad i SKF:s utbildningskommitté och varit ansvarig för det Nationella Studierektorsnätverket, vidare varit SPURinspektör och även faktiskt fortbildningsinspektör! Jag har suttit i Svensk Transplantationsförenings styrelse, och sitter just nu även i anrika Göteborgs Läkaresällskaps styrelse. Jag är en stor vän av yrkesföreningar, då jag anser att dessa har en mycket viktig roll i att bevaka och utveckla essentiella frågor som direkt rör vårt skrå. Detta har alltid varit viktigt, men i tider av stora omorganisationer är det fullständigt avgörande att professionen får vara delaktig i beslut. Dock har jag funderat ganska mycket över denna dragning till protokoll, sena telefonmöten på fritiden, remisser som ska läsas och mötesanteckningar som ska skrivas. Borde jag inte helt enkelt skaffa mig en vanlig hobby att hålla fast vid? Vad man aldrig ångrar I redaktör Hööks anvisning för denna text skrevs att vi skulle skicka med en ”trevlig bild av er att illustrera texten med, kanske där ni utövar en rolig fritidsaktivitet eller liknande”. Sett ur en global och historisk kontext, så har en svensk kvinna född på 1970-talet helt unika möjligheter att få ägna sig åt andra saker än att säkerställa sitt dagliga uppehälle. Då jag även har förmånen att ha en aktiv, frisksportande och äventyrslysten make samt tre sportiga barn har jag följaktligen provat många olika fritidsaktiviteter/fysiska utmaningar med stor entusiasm och mycket varierande framgång, tyvärr mestadels mindre. Min familj säger att jag ”faller tungt”, och påfallande ofta i vattnet. Jag går dessutom otippat lätt sönder. Att få umgås med människor, lära mig nya saker, diskutera livligt och få nya insikter är dock något som jag högeligen uppskattar. Och glöm icke; man ångrar aldrig ett dopp, eller en guidad tur. Följ Svensk Kirurgi på twitter: @SKFstyrelse
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=