196 SVENSK KIRURGI • VOLYM 81 • NR 4 • 2023 operationen i studie I och efter mer än tio år i studie II. Totalt randomiserades 77 patienter till suturplastik och 82 till förstärkning av crura med patch. Ett år efter operationen hade sex av 64 patienter (9%) i patchgruppen recidiv av hiatusbråcket jämfört med två av 64 (3%) i suturgruppen. Det fanns inga skillnader mellan grupperna avseende refluxkontroll eller användning av protonpumphämmare (PPI). Tre år efter operationen hade 13 procent av patienter i patchgruppen och tio procent i suturgruppen recidiv av bråcket. Inga skillnader noterades mellan grupperna avseende livskvalitet, men fler patienter i patchgruppen hade ökade sväljningssvårigheter för fast föda. I studie II, var 145 patienter som tidigare hade randomiserats till suturplastik eller patchförstärkning tillgängliga för inklusion. Av dessa patienter, accepterade 103 att delta i uppföljningsstudien (71%). Medel uppföljningstiden var 13 år, varvid radiologiskt verifierade recidiv av bråcket kunde konstateras hos 46 procent i patchgruppen och hos 28 procent i suturgruppen. Inte nu heller noterades skillnader mellan grupperna avseende livskvalitet eller PPI användning. Däremot bestod de ökade dysfagibesvär för fast föda för patienter i patchgruppen i jämförelse med suturgruppen. Delarbete III Denna studie var en långtidsuppföljning av en randomiserad interventionsstudie där 460 patienter med kronisk GERD tidigare hade randomiserats till antingen en 2700 (partiell fundoplikation) eller 3600 (total fundoplikation) fundoplikatur, figur 3. Primärt utfall var sväljningssvårigheter 15 år efter operationen och sekundära utfall var refluxkontroll och livskvalitet. För denna studie var 407 patienter tillgängliga, och vi erhöll data från 310 (76%). Av dessa patienter, varav 159 tidigare randomiserade till partiell fundoplikation och 151 till total fundoplikation. Medel uppföljningstid var 16 år. Studien fann att dysfagipoängen för fast och flyttande föda var låg i båda grupperna, utan statistisk signifikans mellan grupperna. Inga skillnader noterades heller Figur 3. Total fundoplikation (vä) och partiell posterior (hö). mellan grupperna avseende refluxkontroll eller livskvalitet. Delarbete IV I denna studie inkluderades 70 patienter med stora symptomgivande paraesofageala bråck (typ 2 till 4). Inkluderande centra var Ersta sjukhus Stockholm eller Karolinska Huddinge Stockholm. Dessa patienter randomiserades till att erhålla en 3600 eller 1800 fundoplikation efter hiatusplastik. Primärt utfall var sväljningssvårigheter sex månader efter operation. Sekundära utfall var livskvalitet, refluxkontroll och radiologiskt verifierat recidiv av hiatusbråcket. Totalt, 70 randomiserades patienter till en Nisen (n=32) eller till en Toupet (n=38) fundoplikatur. Dysfagibesvär var tämligen vanligt innan operationen hos dessa patienter men dysfagiscoren förbättrades signifikant bara i Toupet gruppen. Dakkak dysfagiscoren (som ger en mer funktionellt och uttömmande värdering av sväljningsförmågan) var signifikant högre i Nissen gruppen i jämförelse med Toupet gruppen, sex månader efter operationen. Livskvalitetscores förbättrades under uppföljningstiden i båda grupperna jämfört med baseline men med en fördel för dem med en Toupet fundolikatur. Slutigen, radiologiskt verifierat recidiv av paraesofageala bråcket var lika frekvent i båda grupperna readan vid sex månader efter operationen. Slutsatser Delarbete I och II visade att förstärkningen av crura med patch inte minskar risken för recidiv av hiatusbråcket. Utöver detta och med tanke på att flera patienter i patchgruppen hade ökade besvär med sväljningssvårigheter för fast föda, kan patch förstärkning inte rekommenderas hos patienter som genomgår operation mot GERD och samtidig HH. Delarbete III visade att båda 2700 och Nissen total fundoplikatur ger utmärkta och lika goda resultat, avseende refluxkontroll och normal livskvalitet, hos patienter som genomgick operation mot GERD. Denna effekt blir mer tydlig ju längre tid efter operationen som passerat. Delarbete IV visade att Toupet fundoplikation är att föredra hos patienter som genomgår operation mot paraesofagealt bråck för att minska risken för sväljningssvårigheter postoperativt. Referenser Delarbete I. Analatos A, Håkanson BS, Lundell L, Lindblad M, Thorell A. Tension-free mesh versus suture-alone cruroplasty in antireflux surgery: a randomized, double-blind clinical trial. Br J Surg. 2020;107(13):17311740. doi:10.1002/bjs.11917. Delarbete III. Analatos A, Håkanson BS, Ansorge C, Lindblad M, Lundell L, Thorell A. Clinical Outcomes of a Laparoscopic Total vs a 270° Posterior Partial Fundoplication in Chronic Gastroesophageal Reflux Disease: A Randomized Clinical Trial. JAMA Surgery. Published online April 20, 2022. doi:10.1001/jamasurg.2022.0805. Delarbete IV. Analatos A, Lindblad M, Ansorge C, Lundell L, Thorell A, Håkanson BS. Total versus partial posterior fundoplication in the surgical repair of para-oesophageal hernias: randomized clinical trial. BJS Open. 2022;6(3):zrac034. doi:10.1093/bjsopen/ zrac034. Bästa kirurgiska avhandling A. B.
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=