204 SVENSK KIRURGI • VOLYM 81 • NR 4 • 2023 För att bättre kunna belysa dessa frågor har man i forskargruppen knutit till sig bland annat apotekare, psykologer, hudläkare och invärtesmedicinare. Återigen lyftes uppfattningen att de olika perspektiven varit avgörande avgörande för att en fråga skall bli genomgripande belyst. Professor Olbers framförde att han anser att navet i kirurgisk forskning är den randomiserade kliniska studien (RTC) och att man sedan skall använda materialet till ett antal delstudier. Multidisciplinär omvårdnadsforskning Nästa talare var My Engström, lektor och docent i omvårdnad vid Sahlgrenska universitetssjukhuset som gav en mer personlig betraktelse inom ämnet. My avslöjade att hon från början var tveksam till att arbeta multidisciplinärt och inte såg vitsen med att en psykolog skulle vara inblandad i enkäter om livskvalitet, ”det kan jag väl göra själv, betydligt enklare och snabbare”, men att hon är nu en stor förespråkare för multiprofessionellt samarbete. Vid ASGARD projektet, där man jämfört utfall vid laparoskopisk gastric bypass med duodenal switch har man haft stor hjälp med att ha både sjuksköterska och psykolog när man intervjuat patienter. Olika professioner har haft olika sätt att inte minst Referat Kirurgveckan ställa frågor, som har fördjupat frågeställningarna och fortsätta leda vidare. My påpekade också betydelsen av att inkludera patienten för att förstå vad patienterna vill att vi skall forska på – vad är mest angeläget. Det är inte alltid det som vi inom professionen tror! Psykologen om kirurgisk forskning Den sista talaren på symposiet var Kajsa Järvholm, disputerad psykolog och verksam vid barnviktsenheten i Lund. Hon gav en fin beskrivning av hur hennes nyfikenhet växte när man började remittera barn till Göteborg för överviktskirurgi. Med sin erfarenhet från att arbeta med barn med överviktsproblematik såg hon snabbt att de enkäter som delades ut inom ramen för studier inte var anpassade till barn och ungdomar, utan passade bäst för den vanliga patienten, det vill säga personer över 40 år. Genom kontakt med professor Olbers grupp, då i Göteborg började hon att anpassa och beforska ämnet. Kajsa påpekade att det på många sätt är enklare att genomföra ren kirurgisk forskning, man kan vara säker på att patienten har genomgått en intervention, vilket inte alls kan vara lika tydligt vid psykologiska interventioner. Även Kajsa framhöll att genom att ett multidisciplinärt forskningsteam har olika ingångsvinklar tvingas deltagarna att göra sig förstådda och därmed gör att forskningen blir lättare att förstå inte bara inom gruppen utan även för patienter, bidragsgivare och samhället. Viktigt men inte enkelt I slutdiskussionen där samtliga föredragande och auditoriet deltog lyftes återigen det faktum att multidisciplinära forskningsgrupper fördjupar och klargör forskningsfrågeställningar. Vikten av att generös och promota sin grupp lyftes fram men också att vara väldigt tydlig om roller, inte minst författarordning tidigt i projekt. Det organisatoriska närverket underlättar tyvärr inte alltid multidisciplinära grupper i praktiken och det beskrevs en upplevelse av att multidisciplinära forskningsgrupper drivs trots, inte tack vare, organisation och struktur. Som exempel gavs att man inte kan använda ALF medel till forskning som bedrivs inom gruppen om arbetet utförs av universitetsanställda och en större flexibilitet i detta efterfrågades. Som kirurger behöver vi vara aktiva deltagare, inte minst när det gäller komplicerad translationell forskning så att vi kan bidra med relevanta kliniska frågeställningar. Var nyfiken, ödmjuk och lyhörd men glöm inte bort din kirurgiska bakgrund för det är ett perspektiv som inte får tappas bort. Grattis Marcus Lindsköld, Malmö och Johanna Hiltunen, Falun till pris för Bästa skriftliga arbete enligt vetenskapliga principer under ST
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=