331 SVENSK KIRURGI • VOLYM 81 • NR 6 • 2023 Akut- och traumakirurgi SFAT efterlyser kurser i öppen kirurgi och akut/traumakirurgi SFAT genom Per Loftås ber er kirurger i Sverige om hjälp med att rapportera in till dem vilka kurser ni känner till i landet som rör akut kirurgiskt omhändertagande, traumatologi och öppen kirurgi! Maila gärna direkt till Per.Loftas@liu.se, SFAT siktar på att göra en sammanställning över kursutbudet i vinter. SFAT har som fokusfråga i år valt den öppna kirurgin och de vill i samarbete med SKF och Bakjoursskolan se över kursutbud och utbildningsstrategier kring denna – era förslag i den frågan är varmt välkomna till mailadressen ovan. av Norge när vi utvecklade vår krigstraumatologikurs. Norge är också ett NATO-land och har då anpassat civil och militär planering av sjukvård efter NATOs krav som också ställer krav på det civila försvaret. Hur tänker ni på Katastrofmedicinskt Centrum kring utbildning och fortbildning, i vilket läge ska sådan genomföras och hur? På Katastrofmedicinskt Centrum arbetar vi ständigt med utbildning, både nationellt och lokalt. Vi genomför utbildningar på Katastrofmedicinskt Centrum men också mycket på plats i andra regioner eller länder. Huvudsakligen inom ledning, prehospitalvård och trauma. Ett gott exempel på vad en enhet som Katastrofmedicinskt Centrum kan bistå med är riktade utbildningsinsatser inom traumatologi. Det uppstod en situation på akuten på ett universitetssjukhus där akutläkarna slog larm om att jourhavande kirurg inte varit beslutskapabel i en akutsituation där det behövdes traumakirurgi. Detta fall ledde till att alla kirurgerna på kliniken fick gå en endagsutbildning på Katastrofmedicinskt Centrums lab i att hantera stora blödningar från lever och thorax inklusive beslutsprocesserna som berör dessa. De tränade på traumalaparatomi och nödtorakotomi i labmiljö, specifikt på metoder för att hantera stora blödningar rent praktiskt. Insatsen var uppskattad av kollegorna. En annan kirurgklinik har sedan inkommit med en förfrågan till Katastrofmedicinskt Centrum som följd av en liknande situation där bakjouren hade långt in till sjukhuset och primärjouren stod med ett svårt trauma och liten erfarenhet. De skickade åtta kirurger till utbildning på Katastrofmedicinskt Centrum som fick gå en kurs som därefter kallas ”I väntan på bakjouren”. Är beredskapsöverläkare på något vis engagerade i frågan om Sveriges tillgång till läkemedel i fall av konflikt? I en intervju på P1 sa Läkemedelsverkets chef att de vill gå vidare med en beredskapsplan för svensk läkemedelsindustri för att kunna tillverka nyckelpreparat, typ vacciner och narkosläkemedel. Det varierar väldigt mycket hur och med vilka frågor man jobbar som beredskapsläkare, i min region jobbar vi inte så mycket med läkemedel utan detta gör andra enheter som normalt arbetar med läkemedelsfrågor men i andra regioner kan det säkert vara beredskapsläkare som har ansvar för detta. Detta illustrerar nog hur olika uppdraget för beredskapsläkaren kan vara. Du har suttit pa din post som beredskapsöverläkare i tre ar, vilka forandringar har skett under de aren och vilka skillnader ser du pa verksamheten nu jamfort med nar du borjade? Det finns en tydlig känsla av att hela samhället nu gått ihop och jobbar tillsammans för ett stärkt civilförsvar och det finns en förståelse och ett engagemang som jag inte såg tidigare. Det finns oerhört många kompetenta och duktiga människor som nu jobbar med detta och nu tillförs också medel för en fortsatt utveckling - vilket är roligt och inspirerande. Reflektioner Efter att ha tagit del av Per Loftås svar och resonemang så är vi nog betydligt fler som vet något om beredskapsöverläkare, om varför Sveriges försvar är så nedrustat men under uppbyggnad igen och om kunskaps- och utbildningscentra som Katastrofmedicinskt Centrum. Kanske förstår vi Sveriges beredskapsorganisation något bättre, när det kommer till vår kirurgiska del inom sjukvården – det vill säga att vi alla utgör sjukvården som behöver kunna agera i händelse av krig och konflikt. Många frågor kvarstår kring Försvarsmaktens roll gentemot oss, den civila sjukvården, i händelse av krig och konflikt där vi skulle behöva samarbeta. Vi på tidningen siktar på att få till en uppföljande intervju till den här, med Försvarsmakten. Utan någon insyn i Försvarsmaktens prioriteringar, så kan en undra varför de inte lägger mer resurser på att informera, utbilda och synkronisera sig med den civila vården? Samarbete kring utbildningar Förhoppningsvis får vi framöver se fler goda exempel på att myndigheter och kunskapsförvaltare samarbetar kring utbildningsinsatser - på samma vis som kursen i Krigstraumatologi där Socialstyrelsen dels samarbetar med Katastrofmedicinskt Centrum (region och universitet) och Försvarsmakten och där de som utbildar dessutom har en fot i den civila och den andra i den militära sjukvården. Det blir tydligt att utbildningsinsatser på olika nivåer behövs. Teambaserat i akutmiljöer för bättre samlat omhändertagande och på individnivå behövs träning och uppdatering för att bredda kirurgernas kompetenser – kanske genom smarta utbyten mellan kliniker, specialiteter och sjukhus?
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=