Svensk Kirurgi 2-15

89 SVENSK KIRURGI • VOLYM 73 • NR 2 • 2015 blodpropp och störd sårläkning, som skadar många. För att motverka det behandlas en tredjedel av alla patien­ terna på svenska sjukhus med anti­ biotika och lika många får heparin mot blodpropp. För de sjukdomar som behandlas kirurgiskt får nästan alla patienter sådan behandling mot infektion och blodpropp därför att operationen i sig ger en betydligt för­ höjd risk för dessa oönskade händel­ ser. Kirurgen kunde önska ett tillägg i behandlingen som också minskade risken för sårläkningen, men det bästa som kan göras idag är att be patienterna sluta röka. Det är inte bara de sjukdomar som gett en akut oönskad händelse med intagning på sjukhuset genom akutmottagningen, som har det möns­ ter som beskri­ vits ovan. Det är svårare att se mönstret när det är patienter som behandlas för sin sjukdom i öppen vård eller tas in planerat på sjukhuset för en specifik behandling. Den medicinska behandlingen förfogar idag över så effektiva läkeme­ del att det är ganska få patienter som behöver tas in på sjukhuset för sjuk­ domens behandling, utom när sjuk­ domen eller läkemedlet redan gett en oönskad händelse av betydenhet. De medicinska avdelningarna har därför ett stort akut intag eller en stor andel åldriga patienter som är både sjuka och skröpliga. Kraftfull behandling – ökad risk Den planerade kirurgiska behand­ lingen påverkar patienterna så mycket att behandlingen måste skötas på sjukhuset. Den kirurgiska behand­ lingen för cancer, för hjärtsjukdom och för en höftprotes eller knäprotes är en stor belastning på patienten. Behandlingen för cancer är idag ofta en kombination av cancerläkemedel, strålning och en operation. Behand­ lingsförloppet kan sträcka sig över ett halvt år. Det är en lång sjukperiod med förhöjd risk för oönskade hän­ delser som både beror på sjukdomen och på behandlingen. Den vecka som operationen sker har en mycket hög riskprofil med 25–50 procent oöns­ kade händelser, de flesta utan bestå­ ende men. Patienten med kronisk sjukdom Patienterna är olika. Med stigande ålder minskar förmågan att klara fysisk ansträngning. Det går inte längre att springa eller bära tungt. Med åldern tillkommer också kro­ niska sjukdomar, som i praktiken är skador på krop­ pens organ och krymper förmågan att klara en belast­ ning. Exempel är förhöjt blodtryck, åldersdiabetes och hjärtsvikt. Annat som skadar orga­ nen och krym­ per förmågan att tåla påfrestningen av sjukdom och behandlingen är fetma, rökning och alkohol. När patienter med sådant i bakgrunden behöver sjukhuset är risken mycket högre för oönskade händelser. Det är patientens bakgrund av kronisk sjukdom i samspel med den behandling som behövs för den aktu­ ella sjukdomen som skapar risken för de oönskade händelserna. För att beskriva risken och det som sker med patienten av oönskade händelser behövs en terminologi som fångar det som sker och beskriver händelserna så att det upplevs som sant. En falsk beskrivning med fel förklaring är inte till någon hjälp för att förbättra patientsäkerheten. SKLs definition av skador SKLs utgångspunkt är att de oöns­ kade händelserna är misstag i den sjukvårdande uppgiften 1 . De oöns­ kade händelserna kallas för skador, en term som tolkas som att patienten tillfogats något som inte borde ha skett. SKL benämner drygt hälften av skadorna för ”vårdskador” och menar att det är skador som är undvikbara. Det avser att patienten tillfogats en skada av sjukvården men skadan hade undvikits om sjukvården hade gjort på ett bättre sätt. Sjukvården tar därför på sig skulden för det inträf­ fade gentemot patienten och SKL som arbetsgivare i sjukvården skuld­ belägger sin personal för skadorna som tillfogats patienterna. SKLs förklaring till hur skadorna uppstår och kan åtgärdas är därför något helt annat än som det beskrivits ovan. Hos SKL är patientens tidigare sjukdom och kroniska hälsotillstånd inte någon del av förklaringen. Inte heller är patientens aktuella diagnos något som förklarar patientskadorna. SKLs rapport noterar att Universi­ tetssjukhusen har fler skador än mindre sjukhus. Rapporten noterar också att de kirurgiska klinikerna har fler skador än medicinska kliniker. SKL frågar inte om det är rimligt att personalen på de stora sjukhusen och de som arbetar med kirurgi gör fler misstag och därför orsakar fler skador på sina patienter. SKL och undvikbarheten SKLs rapport menar att en uppdel­ ning på skador som inte kan und­ vikas och sådana som är undvik­ bara tillför ett värde i arbetet med att minska skadorna. I den saken är SKL inte trovärdig och talar mot sina egna data och internationell konsen­ sus. De vårdrelaterade infektionerna (VRI) anses i SKLs rapport vara und­ vikbara i 61 procent av fallen. SKLs egna nationella undersökning från 2008 till 2014 på alla svenska sjuk­ hus visade att ingen del av VRI var undvikbar och resultaten låg stilla på nio procent i mätning efter mätning till SKL stängde undersökningen. Däremot visade resultaten en god överensstämmelse med den etable­ rade modellen att det är patientens kroniska hälsa, den aktuella sjukdo­ mens natur och behandlingen för den sjukdomen som förklarar VRI. Det är ”SKLs egna nationella undersökning från 2008 till 2014 på alla svenska sjukhus visade att ingen del av VRI var undvikbar och resultaten låg stilla på nio procent i mätning efter mätning till SKL stängde undersökningen.” Debatt