Svensk Kirurgi 3-16

120 SVENSK KIRURGI • VOLYM 74 • NR 3 • 2016 Macchiariniskandalen K nappast en enda svensk har undgått att höra talas om den så kallade Macchiarini- skandalen som utspelat sig på Karo- linska Institutet (KI) och Karolinska Universitetssjukhuset (KS) och som ledde till att KI:s rektor, liksom ett antal andra professorer med olika uppdrag inom KI och Nobelstiftelsen valde att lämna sina uppdrag. Det som skett är komplext och innehål- ler många olika bottnar, allt ifrån hur ett universitet gör en strategisk satsning och anställer det man tror är en ledande forskare, via kontrol- len att forskningen genomförs enligt lagar och förordningar, sedan vidare via riskfyllda kirurgiska åtgärder utan vetenskaplig grund, det forsknings- fusk som uppenbarade sig, och slut- ligen till frågan hur KI och KS han- terade utredningen om fusk. Under 2015 fick jag kunskap om mycket av det som förekommit och väljer här att beskriva några fragment som kan ha intresse för medlemmar i Svensk Kirurgisk Förening. Forskningsfusk? Skandalen rör kirurgen Paolo Mac- chiarini (nedan kallad PM) och hans verksamhet och har innehållit ett ormbo av mörkläggningar, felbedöm- ningar och lögner. En av kärnfrågorna där KI slingrat sig är den om PM fuskat med sin forskning om konst- gjord trakea, eller på formellt språk uppvisat vetenskaplig oredlighet. November 2014 fick jag i uppdrag från KI:s rektor att vara sakkunnig för att bedöma detta och inlämna ett ”särskilt yttrande”. Hanteringen av processen därefter är märklig, högst oprofessionell och speglar en anmärk- ningsvärd syn på sakkunnigrollen. Utsatt position Redan när jag tillfrågades fick jag klart för mig att den utredning som skulle göras var en så kallad het pota- tis. Det var alltså inte självklart att tacka ja, speciellt som jag insåg att uppdraget skulle leda till ifrågasät- tanden av min integritet och person. Så hade varit fallet för andra utredare tidigare, och så blev fallet nu. Utred- ningen såg till en början ganska enkel ut. Några ”anmälare”, ”visselblåsare”, påstod, bland annat, att PM beskri- vit kliniska förhållanden och annan Sakkunnigyttrandet Den största och mest publika forskningsskandalen på många decennier har berört många. Svensk Kirurgisk Förening har tidigare uttryckt sin oro för tilltron till klinisk forskning och vi vill gärna belysa frågan. Professor emeritus Bengt Gerdin var åren 1990–1995 vetenskaplig sekreterare i Svensk Kirurgisk Förening. Han var fram till 1994 universitetslektor/överläkare vid Kirurgkliniken på Akademiska sjukhuset och därefter till sin pension 2015 professor i intensiv- och brännskadevård vid Uppsala universitet och överläkare vid Brännskadeav- delningen vid Akademiska sjukhuset. Nedan beskriver han sin insats som sakkunnig i detta ärende. Ett omfattande och påfrestande arbete vars slutsatser i slutändan åsidosattes av den myndighet som begärt det. BENGT GERDIN bengt.gerdin@surgsci.uu.se Uppsala