66 SVENSK KIRURGI • VOLYM 81 • NR 2 • 2023 Debatt Sektioner inom kirurgi Svensk Kirurgisk Förening (SKF) bildades redan 1905 och fick sitt nuvarande namn 1929. På den tiden var kirurgin bred och kirurgen förväntades syssla med även sådant som urologi, ortopedi och annat som nu faller utanför vår specialitetskompetens. Under de knappt 100 år som vi haft namnet SKF har en betydande subspecialisering skett och på de flesta sjukhus i landet har man numera ett kolorektalteam, ett övre gastroteam och så vidare. De delföreningar som redovisas på SKF:s hemsida är bröst-, endokrin-, kolorektal-, övre abdominell kirurgi och kärlkirurgi. Dessutom ingår föreningen för akutkirurgi och traumatologi, föreningen för innovativ kirurgisk teknologi samt föreningarna för seniora respektive juniora kirurger. Någon sektion eller förening för ”allmänkirurgi” finns inte. Allmänkirurgen finns inte I Socialstyrelsens förteckning av specialiteter inom läkaryrket, under rubriken ”Opererande specialiteter”, redovisas en lång rad mer eller mindre kirurgiska specialiteter. Lustigt nog är överensstämmelsen mellan Socialstyrelsens och SKF långt från 100-procentig. Faktiskt tycks det som att endast Kärlkirurgi finns på båda listor. Alla vi övriga har formellt specialitetsbevis i Kirurgi och eventuell subspecialisering är inte officiellt erkänd, så att säga. Värt att notera är också att ingen borde kunna kalla sig ”allmänkirurg” mot bakgrund av att den termen saknas såväl hos Socialstyrelsen som bland SKF:s delföreningar. Olika presentationer Varför då allt detta? Jo, häromkvällen när jag med stort nöje läste senaste numret (nr 1-23) av vår eminenta tidskrift Svensk Kirurgi kunde jag inte låta bli att notera den frekvens med vilken ordet ”allmänkirurg” uppenbarade sig. Glädjande är att vår nya ordförande, vetenskapliga sekreterare och KKF-representant alla presenteras som kirurger. Utbildningssekreteraren är ”allmänkirurg” på sidan 14, ATLS-ansvarig är ”allmänkirurg” på sidan 16 och det fortsätter på sidan 30 med att man kan göra ST i ”allmänkirurgi” även i Malmö. Jag avstår från att ha synpunkter på att framlidne professor Räf satsade på ”allmänkirurgi” – det var andra tider då. Inget allmänt med kirurgi I min värld finns det inget ”allmänt” med kirurgi. Många kollegor runt om i landet kan ha bred kompetens (bredare än jag) och kanske verka inom flera team på sitt hemsjukhus men det de gör blir ju inte ”allmänt” bara för det. De flesta av oss deltar i jourarbete där vi ibland tvingas handlägga tillstånd och sjukdomar utanför vår comfort zone men att betrakta sådant arbete som något ”allmänt” är ju kontraintuitivt. Genom att bruka namnet ”allmänkirurg” för oss själva riskerar vi att ge uttryck för att det vi sysslar med är ”allmängods” som inte kräver så mycket erfarenhet och kunskap. Som vi alla vet kunde ju inget vara mer fel och vi ska, tycker jag, med stolthet kalla oss för Kirurger (eller Kärlkirurger för den delen) och inget annat. ”Allmänkirurgi” är en förklenande och irrelevant term som bör utrangeras. Att våra respektive subspecialiseringar inte är erkända av Socialstyrelsen kan man ha synpunkter på men den frågan låter jag gärna SKF:s nya styrelse grunna vidare på. Ordets makt över tanken Per J. Nilsson, överläkare och docent på Kolorektalsektionen på Karolinska Universitetssjukhuset har läst Svensk Kirurgi och noterar ett varierande språkbruk. Några skribenter använder ordet kirurg för att beskriva sitt yrke och andra ordet allmänkirurg. Det sistnämnda anser han riskerar att förminska vår specialitet. PER J. NILSSON Stockholm per.j.nilsson@regionstockholm.se
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=