65 SVENSK KIRURGI • VOLYM 81 • NR 2 • 2023 Vilket land arbetar du i? Norge. Vilken typ av sjukhus arbetar du på? Länssjukhus. Hur ser fortbildningssystemet (om det finns något) ut i ditt land? Efter avslutade läkarstudier ska man tjänstgöra ett år på sjukhus fördelat på medicin och kirurgi och därefter sex månader allmänmedicin. Denna tjänst kallas LiS1 och motsvarar väl den svenska AT-tjänstgöringen. Utan LiS1 kan man inte gå vidare med specialistutbildning. För de kirurgiska specialiteterna gastroenterologisk kirurgi, thoraxkirurgi, kärlkirurgi, urologi, bröst- och endokrinkirurgi, barnkirurgi och allmänkirurgi är den fortsatta utbildningen delad i LiS2 och LiS3 (LiS = Lege i Spesialisering). LiS2 är en slags allmänkirurgisk tjänst som ska ta minst två år och består i huvudsak av mer basala ingrepp och färdigheter. LiS3 är den mer specifika utbildningen inom specialiteten och ska ta minst tre år. Det finns inte någon maxtid för hur lång tid LiS2 eller LiS3 ska ta. Dessvärre tillåter myndigheterna att man inte behöver göra LiS3 efter LiS2 så detta kan man göra i den ordningen som du eller din arbetsgivare önskar. Vi införde en ny specialistutbildning i Norge 2019 och upplever många utmaningar med detta. Hur många dagar i snitt lägger läkare/ kirurger på fortbildning per år? Lite osäker på vad frågan gäller. Vi har krav på tio dagar per år till kurs/ seminarier. Som ST-läkare/LiS har man cirka fyra dagar fördjupning per månad. Som specialist har man ungefär samma men det används oftast som utbildningspermission med fyra månader vart femte år. I Sverige kräver den fackliga organisationen Läkarförbundet att alla läkare ska få minst tio dagar betald fortbildning/ år och 4 h tid för egenstudier per vecka. Finns det något motsvarande organ med kravställande i ditt land? Se föregående svar. Finns det krav på fortbildning av/för läkare i ditt land, i så fall från vem? Ja. Specialistutbildningen regleras genom regelverket som administreras via Hälsoministeriet. Dessvärre innehåller inte denna föreskrift några krav på procedurer eller kurs. Dessa aktiviteter är rekommenderade och inte obligatoriska. Hur ser din verksamhetschef/klinikledning på fortbildning? Det ses som viktigt och önskvärt att fortbildningen ska vara god. Med det är ständigt en kamp mellan produktionspress, möjlighet till ledighet och fortbildning. Vem finansierar fortbildningen? Sjukhusen i huvudsak, staten täcker en liten andel av kurskostnaderna genom subventionering. Finns CME eller något liknande sätt att registrera fortbildning hos er? Inte ännu, men det har varit intentionen i flera år att försöka få något liknande på plats. Vem/vilka arrangerar nationell fortbildning i ditt land? Universiteten utbildar medicinstudenter, allt ansvar för specialistutbildning hamnar i praktiken på sjukhusen. Är det självklart att delta i internationella kurser och konferenser? Dessvärre nej. Vi upplever en ständigt ökande press från arbetsgivarna om att ha 100 procent bemanning framför att delta i kurser och konferenser. Är det lätt att få ledigt från verksamheten för fortbildning? Det finns en stor variation mellan olika verksamheter, men upplevelsen är att det ständigt blir allt svårare. Finns tid för egenstudier i schemat? Generellt tror jag att det är lite tid för egenstudier vid landets sjukhus. Vad tror du skulle göra fortbildningen bättre i ditt land? Generellt behöver vi göra kurser och procedurer obligatoriska och lika i hela Norge. Specialistföreningarna, i vårt fall Norsk Kirurgisk Forening, behöver få mer myndighet till utformning och kontroll över specialistutbildningen. Det behöver säkras budget för utbildning så att den inte konkurrerar med patientvårdens kostnader. Utbildningen behöver kvalitetssäkras och övervakas nationellt på ett sätt så att vi får kontroll över utbildningen av specialister och deras kunskapsnivå/kompetens. Detta kräver att också myndigheterna tar ansvar och inte delegerar till sjukhusen på det sätt de gör idag. John Christian F. Glent, Norsk Kirurgisk Förening. Fortbildning
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=