99 SVENSK KIRURGI • VOLYM 81 • NR 2 • 2023 denna förberedas väl och patienten kan sättas i apné under några sekunder då den första kontrasten går in. Oftast syns eventuella konkrement i de djupa gallvägarna bäst initialt. Fundustången behöver sällan släppas och operationsbordets lutning inte ändras. En adekvat kolangiografi bör visa längd av ductus cysticus, visualisera konfluens, fritt flöde till duodenum, tre huvudgrenar i levern till tertiära delningspunker, eventuella anatomiska anomalier och utesluta galläckage. Med rätt förberedelser och orientering krävs sällan mer än några sekunders genomlysning och en stillbild. Det ska bli intressant att se vilken roll flourescens med ICG (indocyanin green) och NIR-laser (Near Infrared) kommer spela i framtiden, liksom intraoperativt ultraljud och än mer innovativa tekniker. Finns det tillgång till peroperativ ERCP bör man definitivt överväga detta vid tveksamhet kring anatomin eller misstanke om skada på gallvägarna. Sammanfattningsvis Gallkirurgi är spännande och det finns flera andra områden att belysa. än under ST. Klientelet och gallblåsepatologin har i och för sig förändrats i en svårare riktning, men det viktiga är inte hur fort det går utan hur bra det blir. Personligen lägger jag gladeligen femton ”onödiga” minuter på att dissekera för högt upp på gallblåsan. Att göra ”allt nödvändigt men inget onödigt” lär tillskrivas Theodor Kocher, men var går gränsen i olika situationer för olika kirurger? För att avsluta med en truism så finns det många snabba kirurger, många kirurger med bra postoperativa utfall, men få av oss är gudabenådade att kunna kombinera dessa två ting. Modernt är nog att hellre göra bra än att göra fort. Glöm inte heller att man i vissa situationer kan använda sig av moderna kommunikationssätt som FaceTime, WhatsApp och liknande för intraoperativ videovisning och diskussion med en vän om ensamheten är stor och ingen kollega finns i närheten. Annars är att ringa in en kompis den bästa livlinan även om man ibland kan ”fråga publiken”. Att ”chansa femtio-femtio” är inte att rekommendera. Det mesta av det jag tar upp ovan är gammal skåpmat för de flesta. Målgruppen är våra ST-läkare och blivande bakjourer. Säkert finns det än fler och bättre tips i vårt kompetenta kirurg-Sverige som kanske kan leda till ett kommenterande alster i denna tidskrift. Eller ännu hellre, och särskilt vid uppenbara tokigheter, vore jag tacksam för ett personligt e-mail och kanske ett gemensamt klargörande alster i vår fina tidskrift? För även jag vill lära mig mer och bli bättre. Gallblåsan tömdes delvis på svart galla för att kunna greppas. Visst gallspill från punktionsplatsen förelåg under operationen trots att gallblåsan togs ut hel. Första sugen med aspirat från gallblåsan och initial spolretur. Sedan sekventiell uppklarning i sugen efter spolning och rensugning. Det kan vara klokt att tippa ner huvudändan på patienten och sänka högersidan för adekvat rengöring. Om andan faller på återkommer jag kring konvertering (utrustning, tips och problemlösning) då vi kanske inte direkt överutbildar framtidens kirurger i öppen gallkirurgi. En cliffhanger kan ju vara att det ofta är tämligen utmanande att konvertera med endast en operationssköterska som assistent. Även koledockuskonkrement är ett underbart fält, särskilt hos gastric by-pass opererade patienter där kunskap kring beredskap för och erfarenhet av transcystisk stenextraktion kan vara bra. Även det ”rörliga målet” gällande vilka kirurger som ska operera dessa patienter elektivt respektive akut, i vilken miljö och med vilken uppbackning kanske kan belysas. Utbildningsaspekten måste även vägas in. För få ”rutinoperationer” kan som en ”enkel lap-galla” raskt ta en elak vändning på ett makalöst obehagligt sätt. Ta tid på dig under operationen, särskilt vid akut eller kronisk kolecystit. Betänk att flera allvarliga gallgångsskador skett vid ”lättopererade” patienter. Trots att jag idag utför gallkirurgi relativt frekvent är min mediantid inte mycket kortare Bakjoursfallet del 2
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=