15 SVENSK KIRURGI • VOLYM 82 • NR 1 • 2024 Kunskapsstyrningen Trots att kunskapsstyrningen har utvecklats under många år fungerar det inte alltid ändamålsenligt och tar mycket administrativa resurser i anspråk. På nationell nivå är vi måna om att kunskapsstyrningen är ändamålsenlig och sammanhängande där aktörer gör rätt saker utifrån sina olika roller och ansvar, styrning med kunskap behöver vara ändamålsenlig. Staten har en viktig roll i kunskapsstyrning vad gäller att bidra till sektorns utvecklingsarbete genom stöd till framtagande och spridning av kunskap. Framtagande av riktlinjer ska förstås göras tillsammans med medicinsk expertis. Prioriteringar och möjlighet att välja behandlingsalternativ som är mest värdeskapande för patienten, samt undvika den vård som inte skapar värde, är också centralt. Kunskapsstyrningen ska alltså vara ett stöd till professionen att tillsammans med patienten kunna välja de åtgärder som skapar mest nytta i varje situation. Initiativet Kloka Kliniska Val från professionen följer jag med intresse ur det hänseendet. Eftersom det är den medicinska professionen som har rätt utbildning och förutsättningar att göra de medicinska prioriteringarna kan det inte vara politikens roll att göra det. Teknisk utveckling Ett led i att skapa förutsättningar är en nationell digital infrastruktur för hälso- och sjukvården som regeringen vill satsa på. Att de digitala systemen i vården runt om i landet idag inte alltid fungerar integrerat med varandra äventyrar patientsäkerheten och lägger stora administrativa bördor på personalen. Målet är bland annat att säkerställa att rätt information om patienten finns tillgänglig i varje vårdsituation. Kompetensförsörjning och fortbildning Varning för ännu en sliten – men sann – fras: Vårdpersonalens kompetens är vårdens främsta resurs. Kompetensförsörjning är därmed den viktigaste frågan och den största utmaningen för alla landets vårdgivare, såväl offentliga som privata. Forskningsframsteg och den tekniska och demografiska utvecklingen är några faktorer som påverkar hur vården utformas, vem som kan tillhandahålla den och hur dessa personers kompetens kan tas tillvara. Inom hälso- och sjukvården är kontinuerlig fortbildning och ett livslångt lärande i yrkeslivet extra viktigt då daterad kunskap i värsta fall kan leda till att en patient får fel vårdinsats eller skadas. Någon särskild reglering av vårdprofessionernas kontinuerliga fortbildning finns dock inte i dag. Bristande fortbildning? Arbetsgivaren har ansvaret för fortbildning, men tyvärr ser vi på många håll att medarbetare inte får den fortbildning som de borde. I tider av ekonomisk oro ser vi också flera exempel på att det är just medel för fortbildning som det sparas in på. Regeringen har tillsatt en utredning som bland annat ska analysera möjlighet att införa krav på kontinuerlig fortbildning på arbetet. Kompetens ska kunna bibehållas och det ska vara möjligt att följa med i utveckling och forskning. Fortbildning är en förutsättning för medarbetare att hålla sig uppdaterade om den senaste kunskapen. Ingen kunskapsstyrning får effekt om inte professionen har möjlighet att tillgodogöra sig den. Kunskap och kompetens i sjukvården Bästa möjliga kunskap ska användas inom hälso- och sjukvården. Det kan låta som en klyscha. Knappast någon skulle säga emot. Men vad innebär det i praktiken? Den som har en patient framför sig ska ges förutsättningar att ge en god, jämlik och kunskapsbaserad vård. Då krävs att kunskapen är tydlig, tillgänglig och kan användas individanpassat för att trygga patientsäkerheten. Kunskapsstyrning ACKO ANKARBERG JOHANSSON Sjukvårdsminister Foto: Kristian Pohl, Regeringskansliet
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=