30 SVENSK KIRURGI • VOLYM 82 • NR 1 • 2024 Klinisk forskning Ett lagarbete Efter sex år som ordförande i Kommittén för kirurgisk forskning (KKF) är det om några dagar dags för mig att lämna över till kollegan Torsten Olbers. Under min mandatperiod har jag hunnit arbeta under tre ordföranden för Svensk Kirurgisk Förening (SKF) och haft fyra sekreterare. Lite snopen blev jag när Cia Ihre Lundgren slutade redan efter ett år för viktigare uppdrag som ordförande för Svensk Kirurgisk Förening. Jag fick förtroendet att ta över. Omväxling förnöjer som det heter, men utan ett antal kollegor i arbetsutskottet (AU) och bland delföreningarnas representanter med liknande mandatperiod som jag, hade uppdragit varit mer tungrott när det blev dags för ett nytt sekreterarbyte. AU inom KKF arbetar på direkt uppdrag av styrelsen för SKF, medan delföreningarnas representanter utses av respektive delförening. Utan kansliet och Barbara som hade alla rutiner på plats hade uppdragit varit både mer tidskrävande och tråkigare. Hennes enorma kapacitet är oförglömlig; när hon smidigt stack till mig alla färdiga diplom i ett bås på Kirurgveckan eller när hon skickade årets annonsunderlag med en liten påminnelse ”jag tänkte att det var dags”. Uppdraget Stora delar av uppdraget för KKF är detsamma som när jag tillträdde men några förändringar kan nämnas. När jag tillträdde efter Ulf Gunnarsson hade uppdraget ingen bortre tidsgräns, men redan efter ett knappt år ändrades de obestämda mandatperioderna av dåvarande ordförande Claes Jönsson som av goda skäl ville tidsbegränsa uppdragen i Svensk kirurgisk förenings kommittéer och utskott. Jag tycker att det är en bra princip både för den som har uppdraget som för föreningen som därmed får möjligheter att ta flera kollegors engagemang och tid i anspråk. Kommittén anordnade under några år en kurs i Grundläggande forskningsmetodik som redan vid mitt tillträde hade svårt att rekrytera kursdeltagare eftersom huvudmännen själva erbjöd liknande kurser. Kursen bedömdes snart vara onödig att ordna för KKF. En trevlig förändring är att föreningens priser delas ut under en speciell prissession istället för uppdelat på Get together och Årsmötet och att vi numera även delar ut BJS Prizes. Föreningens egna priser KKF:s främsta uppdrag är att utannonsera föreningens priser och utse pristagare. Alla priser är avsedda för betalande medlemmar inom Svensk Kirurgisk Förening och är en otroligt fin medlemsförmån. Inom KKF hade Ulf Gunnarsson och Sara Regnér (min första sekreterare) redan påbörjat ett förändringsarbete för att bedöma de nominerade till Stora Forskarprisets meriter på ett strukturerat sätt. Nominering sker via universiteten där en professor har i uppdrag att nominera två till tre yngre kollegor till Stora Forskarpriset. Förändringsarbetet fortsatte Sara och jag tillsammans med KKF under mitt första år. Det strukturerade bedömningssättet har bidragit till bra och konstruktiv dialog med övriga bedömare från AU kring hur vi vill vikta meriter i portföljen enligt en mall utan att ensidigt fastna på antal publikationer eller geografi. Det roligaste med att ha kunnat följa arbetet med de nominerade till Stora Forskarpriset är att se vilken imponerande kompetens alla numera har och hur många yngre och forskningsmässigt välmeriterade kollegor det finns inom svensk kirurgi. Svensk Kirurgisk Förening kan vara mycket stolt över utvecklingen under dessa sex år. De senaste åren har en stor andel av de nominerade haft nationella anslag, ibland även tjänstefinansiering via externa finansiärer och ett väl genomtänkt forskningsKKF:s ordförande slutar när forskningens år nalkas Vad är egentligen KKF? Många medlemmar i föreningen känner inte till kommittén eller betydelsen för Svensk Kirurgisk Förening. Lisa Rydén avgår som ordförande för Kommittén för kirurgisk forskning och passar på att beskriva arbetet och hur hennes tid som ordförande har varit. LISA RYDÉN Lund lisa.ryden@med.lu.se
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=