36 SVENSK KIRURGI • VOLYM 82 • NR 1 • 2024 Tidig kolagioskopi Redan ett decennium efter den första ERCP:n av William McCune 1968 så hade teknikutvecklingen tagit steget till att man även med ERCP-teknik kunde endoskopera och därmed inspektera gall- och pankreasgångarnas innanmäte. Senare under 80-talet kunde man till och med utföra vissa behandlingar. Metoden, där företaget Olympus hade en ledande roll i utvecklingen kom populärt att kallas Mother-Baby-skopi, där duodenoskopet utgjorde det så kallade moderinstrumentet och kolangioskopet det så kallade babyinstrumentet. Tidigt påvisades att denna metod i selekterade fall kunde vara av stort värde framför allt i gallvägarna. Svensk pionjär var Gunnar Edlund i Östersund som rutinmässigt använde sig av kolangioskopi för behandling av stora koledockusstenar. Undertecknad, som då arbetade på Huddinge, och kollegor gick i hans lära och satte också upp denna metod och gemensamt publicerade vi sedan det samlade svenska materialet inom gallvägslithotripsi1. Trots viss selektiv framgång hade metoden svårighet att generellt slå igenom annat än hos enstaka entusiaster och flera orsaker bidrog till detta. Mother-Baby-skopitekniken var komplex och krävde två endoskopister. Instrumentet, som var fiberbaserat, var skört och behövde ofta lagas. Bildkvalitén var suboptimal liksom kolangioskopets begränsade styrbarhet och relativt stora diameter vilket som oftast begränsade möjligheterna till diagnostik och terapi i delikatare gångsystem som till exempel bukspottkörtelns. Bättre fiberoptik Även om Mother-Baby-metoden allmänt var svårsmält så var idén fortsatt solid och bra och i takt med den tekniska utvecklingen togs nästa steg i början av 2000-talet då ett tyskt företag tillverkat en kommersiellt tillgänglig, endast 0,7 mm i diameter tjock fiberoptisk sond. Ett amerikanskt företag erhöll så rättigheterna att vidareutveckla användbarheten av sonden och där hade undertecknad tur att 2004 få bli ett av endast fyra globala centra att utvärdera sonden i samband med ERCP. Den optiska sonden fördes initialt ner och in i gallgången via en roterbar modifierad standard sfinkterotom. Den optiska kvalitén hade avsevärt förbättrats och genom detta nya förfarande så kunde även pankreas innanmäte inspekteras2. Ett kvarvarande stort problem var fortfarande styrbarheten och det blev mer ett lotteri om man i ett enskilt fall skulle se något eller ej, beroende på om änden på sonden pekade in i gånglumen eller mot väggen, då man endast såg ett orangerött sudd. SpyGlass-instrumentet Nyckeln här var att utveckla ett arbetsinstrument för sonden och 2007 var SOC-metoden (Single Operator Cholangioscopy) född, genom instrumentet som i folkmun är mera känt som SpyGlassTM (Boston Scientific). Med hjälp av detta nya instrument så vann peroral kolangiopankreatoskopi en fördjupad acceptans, men metoden kom inte heller denna gång att Ny teknik Kolangiopankreatoskopi – en personlig resa i gallvägar och pankreas Utvecklingen inom endoskopisk diagnostik och terapi har tagit stora steg de senaste decennierna, inte minst när det gäller kolangio och pankreatoskopisk teknik mer känt som SpyGlass. Centralt i denna utveckling har Urban Arnelo, nytillträdd professor vid Institutionen för diagnostik och intervention, Umeå Universitet, befunnit sig. Här bjuder han på en berättelse om utvecklingen och framtiden för metoden. URBAN ARNELO Umeå urban.arneol@regionvasterbotten.se
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=