42 SVENSK KIRURGI • VOLYM 82 • NR 1 • 2024 Komplikationsdagen Svensk förening för obesitas och metabol kirurgi (SFOK) har ända sedan föreningen startades som årlig tradition att arrangera en så kallad Komplikationsdag. Efter covid-uppehåll har dagen hållits på Ersta konferens vid Ersta sjukhus i Stockholm. Några av oss fick en titt på det fina nybyggda sjukhus man nyligen tagit i bruk och i välkomnandet berättade Mikael Wirén att den icke vinstdrivande stiftelsen nu nästan dubblerat sin vårdskapacitet. Samlas runt de svåraste fallen Det har varit en hjärtefråga för svensk obesitaskirurgi, och sannolikt en framgångsfaktor, att regelbundet samlas runt de knepigaste och svåraste fallen för att lära av varandras erfarenheter och misstag. Med det respektfulla och goda samarbete jag upplever vi har inom svensk obesitaskirurgi blir det inte sällan hudnära samtal där vi kan få upp ögonen för saker vi kanske observerat men inte förstått orsaken till. Min erfarenhet från anglosaxiska morbiditet och mortalitet diskussioner är att det inte alltid blir en helt ärlig presentation där alla lägger alla korten på bordet. Det finns en risk att mötet uppfattas som en domstol där ansvarig kirurg ställs inför rätta, lite som Ansvarsnämnden tidigare kunde upplevas. I en sådan kontext tenderar de ansvariga helt naturligt att förminska problematiken och förskjuta ansvaret. En kultur av uppriktighet Jag är övertygad om att vi har allt att vinna på att upprätthålla en kultur där vi uppriktigt och utan försköning beskriver vad som har gått fel eller inte blev bra. Ibland utan att vi alls förstår varför, ofta på grund av mindre bra strategival, men även på grund av rena misstag. Tiden är förbi då alla ska behöva göra alla misstag själva, vi har ett stort ansvar att lära av varandras i patienternas intresse. Särskilt vi som har varit med lite längre i kirurgin har en skyldighet att utan omsvep visa hur tokigt det kan gå, och hur överraskad och otroligt nedslagen man blir när det händer mig och min patient. Lärdomen är att det som kan hända för någon kan hända oss alla. Min personliga upplevelse blir alltmer att jag har nog gjort alla misstag man kan göra inom kirurgin, vilket trots allt måste balanseras mot att ha gjort många operationer och förhoppningsvis nytta. Svart låda på sal Det har påtagligt ofta under komplikationsdagarna varit avgörande för analysen av vad som gått fel att det funnits en film från operationen. Lars-Göran Larsson och kollegor i Mora är föregångare inom kirurgiskt patientsäkerhetsarbete, bland annat med en ”black box” på operationssalen som spelar in både bild och ljud. Jag delar fullt ut LG:s önskan att det i kirurgin borde bli som i flygtrafiken där det är en skyldighet, och självklarhet, att rapportera risksituationer och misstag helt öppet. Det är den enda rimliga vägen framåt för säkrare kirurgi. Kan någon föreställa sig att åka med ett flygbolag som valt att helt ställa sig utanför internationella säkerhetsarbetet och flyger utan svart låda? Frågan ska nog i stället vara om det finns något rimligt skäl att vi INTE ska spela in vad som händer på operationssalen som möjliggör att kunna gå tillbaka efter komplikation uppstått och analysera vad som eventuellt var undvikbara misstag? Komplikationerna i fokus Hur ska vi som kirurgkollektiv göra för att minimera antalet komplikationer, ett viktigt steg är att öppet och ärligt dela med oss av våra misstag. Svenska obesitaskirurger har sedan flera år en återkommande Komplikationsdag där man delar mindre lyckade fall och misstag i syfte att lära varandra. TORSTEN OLBERS Linköping/Norrköping torsten.olbers@liu.se Mötesreferat och reflektioner
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=