159 SVENSK KIRURGI • VOLYM 82 • NR 3 • 2024 Utbildning – och även utanför den – hur man gör i praktiken. Det som utmärker den tekniskt skicklige kirurgen är att hen får allt att verka lätt och verka möjligt utan att knappt kunna beskriva vad han eller hon gör: åtkomligheten blir lätt, anatomin bjuder sig, de anatomiska-embryologiska planen följs, det blöder inte, det som skall tas bort tas bort och det som skall vara kvar blir kvar. Det finns en mängd som vi skulle kunna kalla tricks och som mästerkirurgen upptäckt eller lärt från andra och vidareutvecklat själv som vederbörande ser som så självklara att det inte behöver specificeras utan enbart upplevas. Vi utgår från att dessa mekanismer har sin giltighet oberoende av om vi talar om öppen, laparoskopisk eller robotassisterad kirurgisk teknik. Den mindre erfarne kirurgen ser naturligtvis detta inte bara vid esofagusresektion och whipplar utan också vid operation av bråck och lipom. Denna typ av kunskap och erfarenhet har numera av olika skäl tonats ned i standardiseringens tidevarv, där oftast endast ett förfarande lärs ut. Detta sker samtidigt som vi alla inser att det inom andra konstarter finns utrymme för flera lösningar. Exempelvis inom musik där många gör bra musik men på olika sätt, även två fotbollsspelare kan vara fantastiska men ändå ha mycket olika spelstil och strategier. Det djupare värdet av erfarenhet Det finns en tendens i vårt samhälle, inte minst inom medicinsk verksamhet inkluderande kirurgi, att inte förstå erfarenhetens unika komponenter och värde. Vi vågar bestämt hävda att det inte är den enskilda operationen eller den enskilda patienten som är det som formar oss till bra kirurger utan att det är alla operationer och alla patienter tillsammans som bygger upp vår erfarenhetsbas. Genom att lyckas väl många gånger och att ibland misslyckas utan att blunda för de reella orsakssammanhangen, skaffar vi oss den erfarenhet som kommer nästa operation och nästa patient till godo. Vi måste hitta bättre sätt att överföra denna erfarenhet och kunskapsmassa från en kirurggeneration till en annan. ”Ett eller annat ting eller ett oändligt antal ting försvinner varje gång någon dör”, skriver författaren Jorge Luis Borges. Med de äldre mister vi inte bara kunskap och berättelser utan även en bit förfluten beständighet, någonting gemensamt, en stadga och förankring som nu är kanske viktigare än någonsin i en samtid där man blir närmast åksjuk av webbens alla trendcykler. Egenskaper som är svåra att lära ut Slutligen vill vi gärna peka på tre egenskaper som kanske inte kan läras ut, men som i ett mästare-gesäll-perspektiv ändå till väsentliga delar kan överföras eller kanske transplanteras. Ihärdighet Den första är ihärdighet. Ingen av oss, ej heller någon av er, skulle vilja bli opererad av en kirurg som inte är ihärdig. Med det menas att i operationssalen inte nöja sig med nästbäst eller ge upp om det blir besvärligt. Vi vill bli opererade av en person med egenskaper liknande en elitskidåkare som ger allt, allt den har inför att komma först över mållinjen. Egenskapen gäller förstås inte bara i operationssalen, den krävs också för att se till att allt underlag som behövs finns när det gäller att välja ut patienter för operation och att inte släppa det postoperativa taget förrän allt är gjort för att patienten både blivit frisk och känner sig frisk. Samma ihärdighet gäller gentemot viljan att inhämta ny kunskap: teoretiskt och praktiskt. Omdöme Att träna upp omdömet är minst lika svårt eftersom det likt ihärdigheten är en del av vår personlighet. I längden måste en skicklig kirurg ha gott omdöme och eftersom det inte kan läras in genom teori blir också här mästare-gesäll relationen det bästa sättet att åtminstone förstå och kanske försöka efterlikna hur man skall agera när det blir svårt. Enligt filosofen och författaren Jonna Bornemark är professionellt omdöme inget allmänt godtycke, en magkänsla eller något som vissa råkar ha. Omdöme är en slags situationskunskap som handlar om hur man gör eller agerar i en specifik situation. Det handlar om timing och om att veta hur och vad som är viktigt att göra och när. Den kloke kirurgen under utbildning ser till att träna sig till att få ett gott omdöme. Ödmjukhet Slutligen: ödmjukhet. Detta är kanske det svåraste begreppet eftersom en god kirurg måste ha mycket självtillit och vara besluts- och handlingskraftig. Enligt det latinska citatet skulle slaven som satt bakom kejsaren på triumfvagnen återupprepa ”Kom ihåg att du är dödlig”. Med ett ödmjukt förhållningssätt hos mäster till komplexiteten i den kirurgiska vardagen kan exempelvis komplikations och mortalitetskonferenserna förvandlas från att vara skräckkabinett och tortyrkammare till att bli en plattform för personlig och professionell utveckling samt grogrund för verklig teamkänsla.
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=