Svensk Kirurgi nr 2-18

63 SVENSK KIRURGI • VOLYM 76 • NR 2 • 2018 SVENSK KIRURGI • VOLYM 76 • NR 2 • 2018 63 samheten har på dessa sjukhus istället en större lokal/ regional betydelse för traumaomhändertagandet och likaså för övrig medicinsk verksamhet. Trauma vanligaste dödsorsaken hos unga Vi vet att trauma är den vanligaste dödsorsaken i Sverige före 44 års ålder och det tidiga omhändertagandet kan vara helt avgörande för hur utfallet blir. Sedan flera år har vi också sett en ökning av det penetrerande våldet i landet (ofta mellan 8–10 % av allt trauma) som på sitt sätt ökar behovet av att få tillgång till snabba trauma- kirurgiska åtgärder, eller så kallad damage control. Det är just av den anledningen som våra DSTC-kurser samt bakjourskurserna i kärlkirurgi och trauma fokuserar på vad som skall kunna åtgärdas på det närmaste akutkirur- giska sjukhuset när längre transport inte tillåts. Kvalitetssäkring för framtiden Med andra ord finns det nu akuta och starka skäl att dis- kutera och försöka säkra kvaliteten och höja statusen på den akutkirurgiska vården i landet oavsett var man bor. Jag vet att man inom just föreningen för akutkirurgi och trauma arbetar på frågan men tänkte här också komma med tankar på vad man kan arbeta vidare med: • Att arbeta fram en form av curriculum för vad man som akut- och traumakirurg ska behärska, något som föreningen ämnar få klart redan under våren. Där- utöver fortsätta arbeta fram bra riktlinjer eller konsen- susbeslut om hur olika akuttillstånd ska behandlas, det vill säga vara ense över specialistgränserna (ÖAK, NAK, kärl, urologi, endokrin/bröst och akutkirurgi/trauma) om vad som skall göras och av vem i varje akut situation. Bra exempel på detta är referatet av Folke Hammarqvist et al. om Akut kolonkirurgi men också rekommen- dationerna om åtgärd vid perforerad divertikulit från Joakim Folkesson och Eva Angenete publicerade i Svensk Kirurgi (6/2017) och det finns naturligtvis många andra goda exempel. • Se över hur man skall uppnå en bra kompetens för att klara akut- och traumakirurgin, inte bara gäl- lande den dagliga basverksamheten, utan också vad som kan behövas som regelbunden randning. Det känns till exempel mycket angeläget att akutsjukhusen får behålla en viss baskirurgisk verksamhet, såsom gallor och okom- plicerade bråck. Alternativet är att tillse att andra kirur- giska enheter som istället utför dessa ingrepp måste åläg- gas att utbilda kollegor från andra sjukhus, något som har gjorts föredömligt av till exempel Ersta kirurgklinik. När randning görs ska man ha en plan så att man aktivt får delta på operation, det vill säga inte bara vara tredje hakhållare. • Att man skapar akutkirurgiska operationssalar så att den mesta akutkirurgin kan göras dagtid eller före midnatt. Det innebär att akutoperationerna i allmänhet inte behöver vänta tills den elektiva kirurgin är klar för dagen. En stor vinst är också att akuta svåra operationer kan göras med bättre total kompetens och möjlighet till träning för kirurger under utbildning. • Akutkirurgiska avdelningar alternativt vårdplatser bör skapas för att underlätta rondandet och minska rondtiden. Detta skulle även, och kanske framförallt, främja kontinuiteten i läkarkontakter. Dessutom kan man på liknande avdelningar ha kollegor som inte är opererande av olika skäl men som sköter det viktiga avdelningsarbetet. Det ger då också mer operationsvo- lym till dem som står för det operativa. Detta är viktigt, inte minst med vetskapen att vi för närvarande sannolikt utbildar för många kirurger (enligt Göran Wallins pågå- ende utredning). • Akutmottagningens verksamhet skall i görligaste mån skötas av akutläkare vilket därmed minskar jourbör- dan för kirurgerna. • Att man på alla enheter skapar regelbunden simu- latorträningstid för vissa ingrepp enligt SBU-rapport ( http://www.sbu.se/2016_03 ) , särskilt viktigt när antalet operationer kanske inte känns tillräckligt. Därutöver regelbundet återkommande kurser såsom DSTC eller annan live tissue training med fem–tio års intervall. • Att tillgodose att akutkirurgin också innefattar enklare skopiverksamhet som framförallt gastroskopi, men också mindre ingrepp som exempelvis kärlaccess, trakeostomier och liknande som idag i de flesta fall görs av kärl- och öronkollegor. All liten och stor kirurgi skall göras för att få teknikträning. • Att man lär ut enklare endovaskulär access via ultraljudsledd punktion av viktiga kärl för inläggning av aorta ballong. Nivåstrukturering och centralisering Sammanfattningsvis är det helt rätt att lägga fokus på akutkirurgin i år eftersom den är en så stor och viktig del av vår vardag. Trots nivåstrukturering och centralisering av viss kirurgi måste vi parallellt på olika sätt säkra kvali- tet och kirurgisk kompetens på de trauma- och akutsjuk- hus som av olika skäl måste finnas kvar. Det ska gå, och det finns säkert många andra lös- ningar än de jag här har nämnt.  Kolumnen - Akutkirurgi