Svensk Kirurgi 4-18

201 SVENSK KIRURGI • VOLYM 76 • NR 4 • 2018 Debatt torer att en ÖGI-randning är nöd­ vändig. Detta är huvudsakligen en resursfråga. Randning kostar pengar för kliniken direkt genom ryggsäcks­ medel och indirekt genom att man tappar en primär- eller nattjour för en period. Inom andra specialiteter, som till exempel gastroenterologi och hepatologi på Karolinska i Hud­ dinge, har man också centralisering av högspecialiserad vård, men det är löst det med en kontinuerlig obliga­ torisk randning som gör att alla ST- läkare i specialiteten blir exponerade för denna verksamhet. Minimalinvasiv och öppen kirurgi När man jobbar på ett mindre sjuk­ hus som ST-läkare får man ofta goda möjligheter att utvecklas inom mini­ malinvasiv kirurgi, dock finns det risk för att möjligheten att utveckla sina färdigheter inom den öppna kirurgin minskar på grund av det låga totala antalet operationer. På de högspe­ cialiserade centra där man bedri­ ver avancerad minimalinvasiv- och öppen kirurgi förlorar man möjlighe­ ten att utbilda när det inte finns regel­ bundet randande ST-läkare på plats. Utbildningsmöjligheten innefattar inte bara operationer utan även den pre- och postoperativa utredningen. Kanske är den viktigaste delen den postoperativa vården där allvarliga och betydande komplikationer måste upptäckas i tid och kunna hanteras skyndsamt. Förbättrad utbildning Som ett led i omorganisationen på Karolinska sjukhuset har vi ändrat våra rutiner för att förbättra utbild­ ningen för fler än våra egna underlä­ kare och ST. Vi kan i och med detta erbjuda en bättre utbildning för ran­ dande ST-läkare från andra sjukhus. Målet är att man ska lära sig den peri- operativa omvårdnaden och delta i operationer med möjlighet att utföra delmoment under handledning enligt ”Ge kniven vidare”-konceptet. I prak­ tiken innebär det att man går på en specifik rad regelbundet och förutom gemensamma avdelningsronder med specialistkollegor, får man också delta på operation där man preoperativt gått igenom den planerade opera­ tionen och diskuterat/planerat vilka delmoment man kan utföra under handledning. Förutom Asif Halimi som har det övergripande ansvaret för randande ST-läkare lokalt på ÖAK, finns det en ansvarig specialist inom respektive flöde (pankreas, lever, magsäck och matstrupe) som ser till att det finns bra förutsättningar för randande kollega att uppnå sina upp­ satta mål. Med ökande centralisering och förbättrad högspecialiserad vård ris­ kerar vi att få större gap i kompeten­ sen mellan nyblivna specialistkolle­ gor. Man exponeras inte för samma patientgrupper på liknande sätt. Kirurg-ST är målstyrd men målen är inom vissa områden för lågt satta. I samband med revideringen av utbild­ ningsboken har vi nu chansen att dis­ kutera och vässa målen! Det finns i utbildningsboken rub­ riker om avsatt tid för möjlighet till fördjupning samt utbildningsstruk­ tur för klinisk tjänstgöring vid enhe­ ter som bedriver malign övre abdo­ minell kirurgi. Här kan man mycket väl inrymma randning på centra som efter den regionala och nationella nivåstruktureringen ansvarar för dessa patientgrupper. Dock tror vi att man här måste vara mera tydlig så att randningen blir ett krav och inte bara en möjlighet. Detta för att tillförsäkra kunskaper och bredda kompetensen hos den färdiga kirurgspecialisten, till nytta för individen och patienterna. Lämpligen görs denna randning under slutet av ST-utbildningen på regionalt Universitetssjukhus under tre–sex månader. Kortare randut­ bildningar kan övervägas, men risken finns att det då blir en auskultation och att man inte hinner komma i verksamheten på samma sätt.  Total pankreatektomi med rekonstruktion av Truncus coeliacus med vena safena magna graft och SMV/porta resektion och direkt rekonstruktion. Material av Karolinska Huddinge