Svensk Kirurgi 4-18

223 SVENSK KIRURGI • VOLYM 76 • NR 4 • 2018 patienter". Hon menade också att det är SKL:s uppgift att definiera vad som är högspecialiserad vård och inte Socialstyrelsens. "Det här är ett systemskifte och en strukturförändring", fortsatte hon och menade som föregående talare att det är viktigt att involvera profes­ sionen. Nivåstruktureringen ska gå så snabbt och smidigt som möjligt och Socialstyrelsen lade för ett år sedan fram ett förslag på hur det skulle kunna ske. Målet är en mer god och jämlik vård och Socialstyrelsen är värdmyndighet för det här nya syste­ met och har som stor roll att facilitera och leda expertgrupper som just ser till att rätt vård koncentreras. Till­ sammans med generaldirektör Olivia Wigzell har man under våren träffat samtliga politiska företrädare, olika patientföreningar och professions­ grupper för att få mer kraft bakom sig, "för att klara de utmaningar vården står inför". Med en allt snabbare kun­ skapsutveckling finns det skäl att inte göra allt på alla sjukhus, den sällsynta vården behöver centraliseras. Kristina Wikner förtydligade igen; "men det är förstås huvudmännen (SKL) som är ansvariga för att systemet fungerar". Socialstyrelsen arbetar för att ha goda underlag och planerar att i sakkun­ niggrupper belysa konsekvenserna av att viss vård koncentreras, där ska också företrädare från akutsjukvård involveras för att få ett större perspek­ tiv på systemnivå. Men i slutänden är det en politisk nämnd som beslutar om vem som ska få göra vad och var. Enhetschefen hade en förhoppning: "inför de politiska besluten hoppas vi att Landstingen gått samman och kan fördela den här vården på ett ända­ målsenligt sätt mellan sig". Snabbt att rasera Alf Jönsson, tidigare landstingsdirek­ tör i Kalmar och nu chef för region Skåne, rankas som en av de mäktigaste inom svensk sjukvård. Han berättade om sjukvårdens organisation i Skåne där man har akutkirurgi på fyra–fem ställen och vid övriga instanser enbart elektiv kirurgi. I Skåne flyttar man ut den högspecialiserade vården i sam­ verkan med professionen. Han såg den snabba kunskapsutvecklingen och specialiseringen som en utma­ ning för vården, ett problem vi måste lösa, men undrade samtidigt hur vi ska klara att jobba i nära samverkan (efter centralisering) med storsjuk­ hus för att säkra kompetensen. Det fanns även viss oro inför framtiden; "det som har tagit väldigt lång tid att bygga upp kan raseras snabbt". Men Alf Jönsson såg med förtröstan framåt, för systematiskt förbättrings­ arbete ger framgång. Avslutningsvis poängterades att de som verkligen har något att bevisa är de stora akutsjuk­ husen och ett viktigt uppdrag är att klara det elektiva operationsprogram­ met utan strykningar. Kolorektalcancerpatientens advokat "Jag ser mig själv som kolorektal­ cancerpatientens advokat i det här sammanhanget", stipulerade Annika Sjövall, kolorektalkirurg på KS och processledare för kolorektalcancer, RCC Stockholm-Gotland. Hon fortsatte med att påpeka att i diskus­ sionen kring centralisering får man inte glömma den massiva evidens som finns för volymens betydelse. Det finns även från svenska kolorek­ talcancerregistret data som är i linje med detta och stödjer högvolymsjuk­ hus. Ett problem i skilda studier är att man har olika definition av vad som är låg- respektive högvolymsjuk­ hus. Det finns ingen tydlig tröskel identifierad, men det tycks finnas ett tak. Kolorektalcancer är en vanlig diagnos, men behöver centraliseras för att tillgodose högspecialiserade team, god forskning och fortlöpande specialiserad utveckling. Patologi, onkologi, perioperativ vård och reha­ bilitering/prehabilitering är också viktiga delar i patientens vård. Som exempel togs Danmark där man kon­ centrerat kolorektalcancerkirurgin till färre centra (nästan inget center har färre än 100 fall koloncancer/år) och nu ser bättre överlevnadssiffror. I Sverige har enheter som bedriver koloncancerkirurgi minskat från 53 till 46 och för rektalcancer från 49 till 31, detta är dock inte tillräckligt utan vården behöver centraliseras mer för att uppnå acceptabla volymer. "Spe­ cialisering av kolorektalcancer ger bättre resultat", sa Annika Sjövall och fortsatte "det är inte kolorektalcan­ cerpatientens ansvar att tillse kom­ petensförsörjning eller rekrytering av kirurger till små enheter i Sverige". Publiken efterfrågade en siffra och då angavs som lämplig nivå 100 fall med koloncancer/enhet/år och 50 fall med rektalcancer/enhet/år som mini­ mikrav. Föreläsaren angav sig själv som lågvolymsoperatör som "borde förbjudas", men opererar alltid till­ sammans med högvolymsoperatörer. "Fast det hänger inte på den enskilda kirurgens insats, utan det är hela teamet som är viktigt". Uttalandet att det är mindre risk på högvolym­ senheter för suboptimala kirurger att "härja fritt" möttes av ett stilla sorl bland åhörarna. Referat Kirurgveckan Magnus Fröstorp och Annika Sjövall debatterade nivåstrukturering.