Svensk Kirurgi 4-18

233 SVENSK KIRURGI • VOLYM 76 • NR 4 • 2018 den första frågan alltid: Var det rätt operationsindikation? Om svaret var ”nej” är alltid alla komplikationer klandervärda, medan om svaret var ”ja” kan även svåra komplikationer vara försvarbara. Viktig preoptimering I det preoperativa ingår emellertid inte bara att operera rätt patient utan också att se till att patienten som skall opereras är så väl förberedd som möj­ ligt. Min erfarenhet är att paradoxalt nog så är tiden från operationsbeslut till operation oftast väl utnyttjad vid akuta operationer (patienten och anhöriga blir väl informerade; anemi, vätskebehandling och hjärtmedici­ nering blir optimerade, etcetera), medan det vid elektiva operationer inte alltid är fallet. Fortfarande före­ kommer det att operatören inte träf­ far patienten preoperativt vid elektiva operationer och att hypertoni, anemi och elektrolytrubbningar kommer som en överraskning när patienten ska sövas. Ju större sjukhusen är, desto större tycks risken för dålig pre­ optimering vid elektiva operationer. Den preoperativa delen av kirurgin tillmäts inte alltid tillräcklig vikt, vilket då kan leda till suboptimala operationsresultat! Postoperativt Även efter tekniskt framgångsrika, stora operationer är emellertid kirur­ gin inte slut. Det är minst lika viktigt att lotsa patienten psykiskt och fysiskt genom den postoperativa perioden, vilket innebär information och entu­ siasmerande lika väl som monitore­ rande av fysiologiska parametrar och uppmärksamhet mot möjliga första tecken på komplikationer. Detta är inget som skall lämnas till yngste underläkaren utan är en uppgift som av överläkarna måste ses lika viktig som själva opererandet. Att patienten skall få möta huvudoperatören efter operationen måste anses så självklart att det inte skall behöva nämnas. Uppföljning För många år sedan sattes alla patienter upp på återbesök, och det var oftast en trevlig mottagningsverksamhet efter­ som de flesta patienter då var glada och nöjda. Jag tror emellertid att det var viktigare än så, eftersom patien­ terna fick tillfälle att fråga om saker – ibland bagateller – som de undrat över eller som bekymrat dem. Operatören fick dessutom möjlighet att träffa inte bara de patienter det gått bra för utan också de som inte blivit så bra som önskat. Det gav en ovärderlig återfö­ ring av erfarenhet som gjorde kirurgen bättre inför nästa patient. Även åter­ besök efter rutinoperationer kan vara värda att fundera över. Reducerad kirurg Det gör mig därför djupt bekymrad att höra att det finns universitets­ kirurger i ledande ställning som inte längre skall ha mottagning, de är ”för fina” eller ”för viktiga” för att öda tid på att träffa patienter före eller efter operationerna. Jag tror att detta är ett stort misstag och en oförståelse för kirurgin som en sammanhållen verk­ samhet. Blir detta legio kommer kirur­ gerna att reduceras till hantverkare som använder patienterna som objekt. Således: kirurger måste kunna ope­ rera, men därtill måste de kunna välja ut rätt och optimera patienterna före operationen och följa dem till hälsa efter operationen. Kirurgin har tre delar och alla är lika viktiga om vi vill att vår disciplin skall föras framåt!  Kåseri Kirurger är mer gudalika än andra. Vi hälsar följande nya medlemmar varmt välkomna: Abulgheith Ali, Matilda Annebäck, Tobias Axmarker, Karl Björling, Mansoor Ahmed Dawood, Carlos Alberto Dussan Luberth, Aipi Forsberg, Hanna Gustafsson, Anna Hultmark, Elin Isaksson, Olivia Kiwanuka, Malin Lindberg, Sara Lindgren Belal, Malin Lundgren, Cristian Mårtensson, Emelie Nilsson, David Pazooki, Karin Stenberg, Emma Söderlund, Emma-Karin Valdemarsson, Erik Wetterholm, Peter van Wyk och Shaima Yari. Nya medlemmar i Svensk Kirurgisk Förening