45 SVENSK KIRURGI • VOLYM 80 • NR 1 • 2022 Betraktelse Amaryllis och kram Patienten skrevs efter några dagar ut och följdes upp polikliniskt via det nyöppnade sårcentret på Södersjukhuset. Såret läkte trots alla dåliga förutsättningar, han kunde vara hemma och fungerade bra i det dagliga livet. Julen efter kom patienten på återbesök och jag fick en vacker amaryllis. Såret var nu helt läkt. Återigen uppstod en tystnad mellan oss. Vi såg på varandra en stund och sedan fick jag en kram. Mycket har hänt på 24 år. ”Flickan” har blivit några år äldre, ungefär samma ålder som patienten var i när vi träffades första gången, och jag funderar återigen, har jag någonsin ångrat val av yrke och specialitet? Om det funnits korta stunder med någon sorts tvekan så försvinner de i all värme och tacksamhet man får från sina patienter. Nestor på sektionen Denna händelse fick mig även att reflektera över hur snabbt tiden har gått. Nu är jag plötsligt äldst på sektionen. Pensionen närmar sig och jag tänker på vilken fantastisk tur jag har haft med föredömliga chefer och ledare inom kirurgin under alla år. Under #metoo-rörelsen fick vi höra om hemska händelser som framförallt kvinnliga läkare utsatts för av seniora kollegor och överordnade. Det är kanske inte lika ofta man lyfter fram de som förtjänar respekt – så det vill jag göra lite extra. Förebilder som chefer Under mina första år som AT och ST hade jag en endokrinkirurg som heter Staffan Gröndal som chef och mentor. Han banade väg för mig och flera kvinnliga kollegor på Södertälje sjukhus. Efter specialistexamen hade jag som chef och handledare under tio års tid på Karolinska sjukhuset en bröstkirurg vid namn Jan Frisell – och jag kunde inte ha haft det bättre. Nästkommande decennium spenderade jag på Södersjukhuset med varma och omtänksamma bröstkirurgen Fuat Celebioglu som närmaste chef. Det har varit underbart att få ha tre fantastiska chefer under tre olika perioder av mitt liv. Att vara snäll Att vara chef inom vården idag är svårt. Det är en konst att få det svåra att se enkelt ut. Mina för detta chefer har en del olikheter, men kanske ändå fler likheter i sitt sätt att leda. Alla har de haft en förmåga att motivera, inspirera och få andra att uppnå bra resultat på ett naturligt sätt i ett öppet klimat. Att se och lyfta andra har varit viktigare än den egna prestigen. Fokus har alltid legat på gruppen och att få alla att känna sig inkluderade och sedda. Staffan, Janne och Fuat har med sitt naturliga ledarskap fått det att se enkelt ut. De kan även konsten att vara snälla enligt Stefan Einhorns definition: kloka och med etiken i sina hjärtan. För mig definierar de tre tillsammans begreppet en bra chef till hundra procent. Så till slut ett råd till yngre kollegor, hitta en bra chef eller varför inte bli en? Det stora nekrotiska såret kunde efter revision och mobilisering av muskellambå förslutas och slutligen läka fint.
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=