46 SVENSK KIRURGI • VOLYM 80 • NR 1 • 2022 Reflektion Språkets betydelse Den här reflektionen handlar om kirurgins eget språk. Kirurgin behöver ett språk för att beskriva sin verksamhet och resultat så att alla kirurger förstår. Varje mogen vetenskap måste utveckla och använda ett sådant språk just för att kunna analysera sin verksamhet. Genom kraften av en gemensam förståelse vinner man utveckling. Operationsberättelser Har du någon gång studerat en tidigare operationsberättelse inför en ny operation och undrat vad berättelsen säger om hur det ser ut anatomiskt? Vad är det viktiga bakom trivialiteter om dimensionen på tråden och vem av de två operatörerna som sydde anastomosen? När det inte nämns vilken segmentartär som delades för resektionen och precis var den delades längs sitt förlopp. • Var den föregående operationen enkel eller svår och på vilket sätt? • Den nya operationen blir förmodligen svårare -men hur mycket svårare? • Räcker det med en timmes längre operationstid och vilka operatörer bör utföra operationen med hänsyn till hur det kan se ut? Lika för lika Jag menar att den kliniska kirurgin är en ”erfarenhetskunskap” och inte bara en vetenskap. Den bärande principen i medicinen är att lika patienter beter sig lika, mycket oftare än inte. På den principen hoppas vi att nästa patient kan behandlas med framgång på samma sätt som en lika tidigare patient. Erfarenhet är att kunna se likheter och olikheter hos patienterna och sedan översätta det i kunskap kring prognos och resultat. Läkekonsten kan använda statistik för att stärka principen. Patienter sorteras då i grupper av lika, vilket kan kallas för fenotypisk diagnostik, och med statistiska beräkningar prövas hur de utvecklas i behandling och prognos. Det behövs ett gemensamt språk för just fenotypisk diagnostik så att alla kirurger grupperar patienterna på samma sätt. Det är grunden för att kunna jämföra behandlingsresultat. Det är lätt att tänka att alla patienter är olika, vilket i och för sig är sant, men då förlorar medicinen sin bärande princip. Att räkna rätt Det hade varit enkelt om patienter och resultat kunde beskrivas med kardinala skalor så att alla ”ettor” är lika varandra och olika alla ”tvåor”. Det näst bästa är en beskrivning med ordinalskala men då kommer inte alla ”ettor” att vara lika varandra annat än i egenskaperna för klassificeringen. Några ”ettor” kommer säkert att likna några ”tvåor” i andra avseenden, men gränsen måste dras för utan en fenotypisk klassificering kommer vi ingenstans. Språket – kirurgens skarpaste instrument Per-Olof Nyström, pensionerad kirurg i Linköping, reflekterar över det gemensamma språk varje vetenskap utvecklar och behöver för god förståelse och kommunikation. PER-OLOF NYSTRÖM Linköping p-o.nystrom@telia.com
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=