59 SVENSK KIRURGI • VOLYM 80 • NR 2 • 2022 Kolumnen och delföreningarna en mycket viktig roll. Det sker indirekt genom att erbjuda alla medlemmar tidskriften BJS, tidningen Svensk Kirurgi och Kirurgveckan. Lika viktiga är de diskussioner som initieras inom svensk kirurgi. Ett bra exempel var när ledande kolorektalkirurger ifrågasatte varför andelen laparoskopiska koloningrepp var så mycket lägre i Sverige jämfört med andra europeiska länder. Inom några år utförde betydligt fler kirurger och kirurgkliniker i Sverige en högre andel laparoskopiska kolonresektioner. Teknikskiftet berodde på att vetenskapliga studier visat att laparoskopiska resektioner inte ledde till sämre överlevnad men hade andra fördelar som mindre trauma och kortare vårdtid. Med den vetskapen kunde träning och handledning genomföras på bred front och kliniska rutiner ändras. Detta var inte nationellt reglerad fortbildning utan den bygger på professionens ökade kunskap och vilja till praktisk träning och handledning. Ny kirurgisk teknik Cirka trettio år tidigare var samma subspecialitet med om en annan stor förändring av fortbildningens innehåll. Bill Heald introducerade TMEtekniken och några svenska kirurger besökte tidigt Bill i Basingstoke. Bill besökte också många svenska kirurgkliniker och lärde ut tekniken live i operationssalen. Sverige blev kanske det land där TME snabbast fick fotfäste. Även om det fanns få studier som visade på TME-teknikens överlägsenhet så var det uppenbart att vi här hade en kirurgisk operation som radikalt minskade risken för lokalrecidiv. Över en natt tränades/ fortbildades kirurger i en teknik som tog hänsyn till anatomiska skikt och lymfkörtlarnas utbredning. Kirurgerna var tidigt ute med att upprätta ett kvalitetsregister för rektalcancerkirurgi och det fick också stor inverkan på fortbildningen. Kirurgkliniker som hade oväntat höga recidivsiffror exponerades och var tvungna att förbättra kvaliteten eller sluta med ingreppen. Införandet av TME resulterade i färre lokalrecidiv och medförde och färre lokalrecidiv medförde att strålbehandlingens betydelse vid rektalcancer ifrågasattes. Svenska kirurger kom att ha framträdande roller i några av de viktigaste internationella kliniska studierna som följde och det har gett oss en central roll i internationella nätverk, som lärare på kurser, vid konsensuskonferenser och när olika riktlinjer skrivs. Det har också lett fram till ett antal doktorsavhandlingar för svenska kirurger. Vetenskapligt förhållningssätt Allt detta leder till en hög nivå på fortbildningen och går inte att sammanfatta i antal dagar eller i kursplaner. Ett vetenskapligt förhållningssätt där alla kirurger har möjlighet att delta i kliniska studier, att forska och att åka på kongresser är utöver kirurgisk träning under handledning och att gå bra kurser viktigt för att vi ska kunna hävda att vi har fortbildning av hög kvalitet. Det blev ett par exempel från kolorektalkirurgin, men det är lätt för alla subspecialiteter att ta fram exempel där lärandemålen radikalt förändrats och därmed fortbildningens innehåll. Det bakomliggande skälet är nästan alltid ny kunskap från kliniska studier och det är genom ett vetenskapligt förhållningssätt som vi kan dra rätt slutsatser och driva utvecklingen framåt. En viktig del i vår fortbildning blir forskningsmedverkan och att lära sig att kritiskt granska vetenskapliga data. Certifierad fortbildning Internationellt är det vanligt att olika fortbildningsaktiviteter är certifierade och de kan till exempel ge CME (Continuing Medical Education) poäng. Det kan vara kongresser, fysiska eller virtuella föreläsningar och kurser. Kongressarrangörerna och kursansvariga definierar lärandemål och de som tilldelar CME-poäng avgör om kvaliteten och innehållet i en fortbildningsaktivitet är tillräcklig. I många länder måste man som specialist samla ihop ett visst antal poäng under en tidsperiod för att upprätthålla sin specialistcertifiering. Det som kan vara bra med ett sådant system är att det blir obligatoriskt för alla specialister att fortbilda sig och även den minsta omfattningen i timmar bestäms. Att införa ett CMEkrav i Sverige kan vara ett verktyg för att värna om resurser till fortbildning men det är ett trubbigt instrument för att fortbildningen ska ha rätt innehåll och kvalitet. Internationell examen Jag är mer positiv till att kirurger som är verksamma i Sverige tar internationella examina. I första hand gäller det UEMS (European Union of Medical Specialist) Surgical section’s olika EBSQ-examinationer. Det finns en EBSQ-examination för i stort sett alla våra subspecialiteter. Värdet av att ha en EBSQ-examen är begränsat när det kommer till anställningsbarhet, tjänstenivå eller lön och det oavsett vilket land i Europa det gäller. Men det finns några viktiga fördelar. Specialistföreningar och specialister i Europa har medverkat i att ta fram core curriculum och därmed definierat vad som är viktig och nödvändig kunskap inom subspecialiteten. Att klara en EBSQ-examen innebär att man som kirurg har fortbildat sig för att uppnå dessa mål. Det varierar mycket bland våra subspecialiteter hur vanligt det är att man tar en EBSQ-examen och jag hoppas antalet ökar markant de närmaste åren. Multidisciplinär kunskap Kirurger behöver idag kunskap utöver den som erbjuds inom subspecialiteten. Traditionell öppen kärlkirurgi och interventionell radiologi är idag sammanvävda och en kärlkirurg måste ha en mycket bredare kunskap än förr. Cancer är ett av kirurgins stora sjukdomsområden och i internationella core curriculum ingår idag mycket mer än kirurgi. Tillsammans har de tre stora europeiska föreningarna för cancerkirurgi (ESSO), mediNy kirurgisk teknik, som den TME-teknik som Bill Heald införde, är en viktig del av kontinuerlig fortbildning.
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=