117 SVENSK KIRURGI • VOLYM 80 • NR 3 • 2022 Krigskirurgi huset drivs av hälso- och sjukvårdsmyndigheterna och stöttas av Läkare Utan Gränser och tar emot patienter från byarna i ett stort område på upp till fyra eller fem timmars bilfärd. Den närmaste staden, Saada, med större sjukhus ligger cirka en och en halv timme bort. Eftersom sjukhuset redan är ett etablerat sjukhus omfattar det ett brett utbud av vård. Läkare Utan Gränser stöttar både verksamheten finansiellt och med personal och utbildningsinsatser. På sjukhuset finns 18 vårdplatser för både kirurgiska och medicinska patienter, i denna tid främst för kirurgiska patienter. Därtill finns fyra vårdplatser som är utrustade för att ta hand om kritiskt sjuka patienter, i Sverige skulle den nog definieras som en intermediäravdelning. Det existerar ingen intensivvårdsavdelning så alla patienter behöver extuberas postoperativt. Om detta inte är möjligt innebär det att patienten måste remitteras till ett annat sjukhus, vilket innebär en transport på en och en halv timme. Det finns en operationssal, vilket oftast är tillräckligt. Utöver de kirurgiska avdelningarna finns även en akutmottagning som sköts av lokala legitimerade läkare med stöd av kirurgerna, en stor neonatal och pediatrisk avdelning under ledning av en barnläkare, som också har ansvar för ett undernäringsprogram. På sjukhuset finns även en barnmorska, som är anställd av Läkare Utan Gränser, med uppgift att ta hand om förlossningsvården samt utbilda inhemska barnmorskor. Det var också hon som tog beslut när kirurgen behövde utföra kejsarsnitt. Utöver slutenvård har det alltid funnits en stor öppenvårdsverksamhet i de projekt jag arbetat i. Så även i Haydan, dagligen bedömdes mellan 100 och 200 patienter av de lokala läkarna, med stöd av kirurgerna vid kirurgiska och ortopediska frågor. Denna mottagning kan liknas vid en vårdcentral vad gäller panoramat av besöksorsaker. Till min glädje hade jag sällskap av en kenyansk fysioterapeut till Haydan som tillsammans med den lokala motsvarigheten blev ett gott stöd i gipsning och avgipsning av patienter när tiden inte räckte till, men som också tog ett stort ansvar i rehabiliteringen av patienterna. Den lokalanställda personalen Tillgången till medicinsk utbildning i Jemen är bristfällig efter många år av konflikt och fattigdom. Men de lokalt anställda kollegorna jag arbetade med i Jemen var mycket engagerade och hängivna. De var inte bara välkomnande, villiga att hjälpa till och hårt arbetande, utan hade också en exceptionell grad av kompetens. Vad gäller operationssköterskekompentensen är den ibland bättre än vi har i Sverige. De är verkligen på tå, mycket goda assistenter i operationssåret. Vilken roll man får som kirurg inom Läkare Utan Gränser beror mycket på vilken typ av projekt man hamnar i. Jag har både varit ensam som kirurg och hamnat i situationer där jag förväntats handleda och utbilda lokalanställda kirurger, med målet att stödja dem till att bli självständiga kirurger inom Läkare Utan Gränser. Många av de länder Läkare Utan Gränser arbetar i är präglade av långvariga konflikter och utbildningen av läkare har ofta blivit eftersatt. Kirurger har exempelvis varit tvungna att lösa problem på egen hand utan god handledning. Bristerna blir tydliga framför allt i den pre- och postoperativa vården, medan de ofta uppvisar gott handlag i operationssåret. Som utsänd kirurg blir uppgiften att införa Läkare Utan Gränsers riktlinjer, som ska säkerställa god kvalitet pre- och postoperativt, men du förväntas även lära ut grundläggande kirurgiska tekniker som visat sig gångbara i sammanhang där Läkare Utan Gränser arbetar, där det ofta är brist på resurser. Metoder som är etablerade i det land du kommer från, fungerar inte nödvändigtvis i de kontexter som Läkare Utan Gränser arbetar i. Arbetstid Under mina tre uppdrag i Jemen har det alltid funnits lokalt anställda kirurger som med hängivenhet och Akutmottagningen i fältsjukhuset i Mocka. Tältsjukhus med murade väggar för att skydda mot beskjutning.
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=