198 SVENSK KIRURGI • VOLYM 80 • NR 4 • 2022 Etablerad behandling Arthur Schopenhauer ska ha myntat uttrycket: ”Alla sanningar går igenom tre stadier: först blir de förlöjligade, sedan våldsamt motarbetade och slutligen accepterade som alldeles självklara”. Jag skulle vilja påstå att det i stor utsträckning stämmer beträffande resan med introduktion av kirurgi som behandling för svår obesitas (fetma) hos tonåringar. Många har starkt ifrågasatt rimligheten i att ”utsätta” unga individer för kirurgi. Under senare år har vi dock märkt att kirurgi i takt med nya evidens gradvis accepterats och behandlingen har nu etablerats i vårdprogram. Första erfarenheterna Sedan 2006 har vi i Sverige haft ett nationellt multidisciplinärt samarbete för att utvärdera obesitaskirurgi som behandling för tonåringar med svår obesitas. I vuxenkirurgin hade vi inte upplevt sämre effekt hos unga vuxna som genomgick kirurgi och toleransen för behandling verkade god. Samtidigt fanns det – och finns fortfarande – ett skriande behov av effektiva behandlingar för tonåringar med svår obesitas. Föräldrar som själva opererats i vuxen ålder vädjade också om att deras barn inte skulle behöva gå halva livet innan de fick den hjälp som de själva fått. De fallserier som fanns i litteraturen var också positiva. I ett samarbete mellan barnläkare och kirurger valde vi att starta en matchad kontrollstudie och tänkte att de som opererades skulle matchas till de som inte önskade operation (tre kontroller för varje operationsfall). Det visade sig dock ganska snart att den absoluta majoriteten av de som tillfrågades önskade kirurgi varför vi i stället identifierade en samtidig kontrollgrupp i det svenska barnobesitasregistret (BORIS, BarnObesitasRegistret I Sverige), matchad för ålder, kön och Body Mass Index (BMI). AMOS Projektet döptes till AMOS (Adolescent Morbid Obesity Surgery study) och under perioden 2006–2009 opererades 81 ungdomar i åldern 13–18 år med Roux-en-Y gastric bypass (RYGB). Vi identifierade en jämngammal kontrollgrupp med samma BMI-nivå, men även en vuxen kontrollgrupp som genomgick RYGB (35–45 år, matchad för kön och BMI). Ungdomarna rekryterades från specialiserade barnobesitascentra i Stockholm, Göteborg och Malmö och alla, inklusive vuxna kontroller, opererades vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Vi har nu följt ungdomarna upp till tio år efter kirurgi, och har hittills publicerat femårsresultaten. Ungdomarna hade en i princip identisk viktnedgång jämfört med vuxna som genomgår RYGB. Det vill säga att de minskade runt 30–35 procent av totalvikten de första två åren, vilket sedan följs av måttlig viktuppgång. Som med alla behandlingar varierade responsen ganska mycket mellan individer. Den icke-opererade kontrollgruppen uppvisade en fortsatt betydande viktuppgång och redan efter fem år hade en av fyra genomgått obesitaskirurgi som vuxen (>18 år). Fysiologisk omställning Likheten i viktnedgång efter RYGB mellan tonåringar, som sällan ”gör AMOS – obesitaskirurgi för tonåringar Torsten Olbers, erfaren bariatrisk kirurg, Linköping/Norrköping, har varit drivande i ett svenskt nationellt samarbete för utvärdering av obesitaskirurgi för tonåringar – AMOS. Han beskriver hur utvecklingen gått från starkt ifrågasättande till att bli en etablerad rekommendation i vårdprogram. Obesitaskirurgi TORSTEN OLBERS Linköping/Norrköping torsten.olbers@liu.se
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=