231 SVENSK KIRURGI • VOLYM 80 • NR 5 • 2022 Referat Kirurgveckan att mastektomi utförs, samt det som beskrivs rörande rekonstruktion. I vårdprogrammet står att ”Vid planerad postoperativ strålbehandling bör direktrekonstruktion med implantat eller lambå utföras med försiktighet och med noggrann information till patienten, eftersom strålbehandlingen innebär en ökad risk för kapselkontraktur, fettnekros och sämre kosmetik (B–C)”1. Svensjö konstaterade att planerad strålbehandling inte innebär en kontraindikation för direktrekonstruktion och att effekten av strålbehandling på vävnaden varierar stort mellan individer, något som dock är svårt att förutspå i det enskilda fallet. Internationell konsensus En internationell konsensuspanel publicerade nyligen rekommendationer avseende direktrekonstruktion och efterföljande strålbehandling. Panelen skriver att autolog rekonstruktion har fördelar framför implantat avseende komplikationer på längre sikt, men framhåller också att efterföljande strålbehandling inte är en kontraindikation för någon rekonstruktionsmetod. Panelen är positiv till såväl direktrekonstruktion med implantat som till två-stegsförfarande med implantat initialt. Panelen uppmärksammade också att det saknas evidens för optimal timing och sekvens för rekonstruktion i dessa fall och man efterlyser randomiserade studier, men tar också höjd för att behandlingen kräver individanpassning2. Onkoplastikkirurgen rekommenderar Jana de Boniface, bröstkirurg på Capio S:t Göran, presenterade data från Stockholm, som är den region, tillsammans med Uppsala, som utför flest direktrekonstruktioner. Hon framhöll vikten av att ta hänsyn till alla individuella faktorer som kan påverka val och förväntningar på en rekonstruktion. Data för 1749 patienter som opererats med implantatbaserad rekonstruktion mellan år 2005–2015 visar en komplikationsfrekvens på 7,3 procent vid implantatrekonstruktion jämfört 4,3 procent vid enbart mastektomi. För implantatrekonstruktioner med efterföljande strålbehandling behövde cirka en tredjedel av patienterna inte någon åtgärd, medan övriga krävde någon form av revision kirurgiskt. Efter fem år hade cirka 16 procent behövt ta bort implantatet, jämfört 7 procent i den icke-strålade gruppen3. Dessa svenska siffror är väl jämförbara med internationella resultat avseende till exempel implant failure rate. Med hjälp av självskattningsformuläret Breast-Q har man undersökt vad patienterna tycker om sin rekonstruktion. På frågan ”Skulle du välja samma metod igen?” svarar en överväldigande majoritet ja, även de med efterföljande strålbehandling4. Jana de Boniface avslutade med att konstatera att strålbehandling påverkar all rekonstruktion negativt. Hon betonade att varje individ har olika förutsättningar och ställde frågan ”hur mäter man en lyckad rekonstruktion? Det är patienten som går omkring med det nya bröstet, inte vi”. Plastikkirurgen rekommenderar Emma Hansson och Maria Mani, plastikkirurger på universitetssjukhusen i Göteborg respektive Uppsala, började sitt gemensamma anförande med att ställa frågan ”Hur kan/bör vi gå till väga?” Emma Hansson konstaterade att efterföljande strålbehandling medför negativa effekter vid direktrekonstrukSummering • Strålbehandling påverkar rekonstruktion negativt, framför allt med implantat. • Direktrekonstruktion föredras av de patienter som önskar rekonstruktion och har positiva effekter på välmåendet. • Det finns en laglig skyldighet att informera patienten om rekonstruktiva alternativ. • Varje individ har olika förutsättningar, både kroppsligt, onkologiskt och personligt. Sammanfattning av Jana de Boniface. Susanne Dierhoff Hay, Jana de Boniface, Maria Mani och Emma Hansson.
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=