260 SVENSK KIRURGI • VOLYM 80 • NR 5 • 2022 Ära och oära Lite personlig uppskattning mår de flesta av oss bra av, men någon större ära får vi sällan för att vi är kirurger – det låter för storslaget. För oss själva kan vi emellertid ibland tycka att vi har gjort något bra (och blir nöjda om det ”avslöjas” av någon annan), men någon större ära tillskriver vi oss nog aldrig. Det kan då vara av intresse att fundera över vad som skulle kunna ge oss kirurger ära – och vad som ger oära. Komplicerad kirurgi Stora, komplexa kirurgiska ingrepp ger utan tvekan en viss status i kirurgkretsar och de som kan göra levertransplantationer, esofagektomier och pankreasresektioner ses på med visst mått av respekt – i varje fall till dess dessa kirurger var dag få gå till intensivvårdsavdelningen för att handskas med sina komplikationer. Hjärt- och hjärnkirurgi har hög status bland allmänheten, men inom kirurgkåren vet man att dessa operationer är dussinvara, och leder knappast till något man vill göra själv. Ära för att göra coronary-bypass? Knappast. Kåseri Prisad forskning Stora forskningsinsatser kan leda till ärofyllda priser, men de glöms mycket snabbt bort bland allmänkirurgerna. Det tycks oftast som de främsta forskarna befinner sig i en egen bubbla där de ger priser till varandra, och där sällan vardagskirurgernas problem tas upp till diskussion – undantag finns. Forskningsinsatsen är ärofylld, men oftast bara korta stunder, och de trägna, långsiktiga forskningsarbetarnas insatser (registerhållare!!) gör mer nytta för patienterna än för dem som slitit för resultaten. Hög kompetens De som kan allt är nog de som är högst betrodda och om de inte äras för det så har de i vart fall en viss gloria runt det allt tunnare håret (det tar många år att kunna allt). Att bli den som blir tillkallad när det är svårt i operationssalen, att vara den som får hålla översiktsföreläsningar i stora sammanhang och att kunna visa på spännande forskningsresultat är nog det närmaste man kan komma i ära om man är kirurg. Det rör sig således snarast om en sammanvägd storhet än en enstaka alptopp som gör kirurgen stor. Idag ser vi inte många av denna sort, kanske för att de inte passar in i dagens bedövande jämlikhet. Att vara trevlig En hyvens kille eller tjej, det vill säga att vara en uppskattad kompis, räknas knappast in bland det ärofyllda, utan kan snarare ligga på nivån ”personlig uppskattning.” Det innebär dock vanligen lite personliga uppoffringar, vilket då betyder att man ställer upp på någon extra mottagning, hjälper till när det knölat till sig för någon annan med fredagskvällsjour eller blödning på operation. Det kostar således lite, men det är oftast värt det. Men ära ger det inte. Kort knivtid Att vara en snabb operatör uppskattas mycket av narkosläkare och operationspersonal – och gillas av en själv – men mitt eget snabbopererande fick en knäck en gång för alla efter en Whipple-operation. Jag talade stolt om för min chef – Ingemar Ihse – att knivtiden bara varit två timmar och tjugo minuter, och fick då en riktig utskällning. ”Om du tror att du är duktig för att du operera fort har Om kirurgisk ära och heder Åke Andrén-Sandberg, ÖAK-kirurg under 43 år, professor emeritus och numera remittent till och mottagare av kirurgiskt färdigbehandlade patienter, skriver om kirurgisk ära och oära. För att inte förlora vår kirurgiska heder bör vi ta hand om våra komplikationer. ÅKE ANDRÉN-SANSDBERG Ystad ake.andrensandberg@gmail.com
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=