262 SVENSK KIRURGI • VOLYM 80 • NR 5 • 2022 Krönika RAMIA STOLT SÄS ramia.ebrahimzada@vgregion.se Operationen gick bra, men patienten dog Ouppdaterad etikundervisning För femton år sedan minns jag hur jag och resterande nittiofyra läkarstudenter satt på Medicinareberget i Göteborg och skulle förbereda oss för Etikundervisningen nästföljande dag. De flesta av oss såg ut som frågetecken och ingen visste vad dagen skulle bjuda på. Hur skulle man lyckas fånga ett så tungt och viktigt ämne på en knapp dag under hela utbildningen? Det slutade tyvärr med en plågsam, hypotetisk monolog från föreläsaren med det silverfärgade håret och den allvarliga blicken bakom glasögonen. Vi som satt längst bak hade nog hoppats på någon slags dialogupplägg eller fördelning i mindre grupper för att alla skulle komma till tals. Kom igen nu, hela salen var fylld av blivande läkare som skulle ägna sitt liv åt att hjälpa andra människor. Inte behövde vi en gammalmodig föreläsning om det självklara med etik och moral?! ”Har man inte fått detta med sig sedan tidigare i livet så borde man kanske överväga att byta yrke helt och hållet, eller hur” viskade vi till varandra. Jag blev inte så mycket klokare där men jag lärde mig ett och annat om den juridiska aspekten av eventuell blodtransfusion till Jehovas vittnen. Dynamisk kompass Med årens gång började jag inse hur fel jag hade om att läkarnas etiska och moraliska kompass skulle vara konstant och orubblig. Människans historia har flertals gånger visat oss hur de mest otänkbara tankar förverkligas efter att man ha fått lite tid för acklimatisering. Gång på gång tänjer man på sina gränser tills det omöjliga alternativet plötsligt blir en del av ens vardag. Från dag ett som vi läkare kastas ut i arbetslivet tvingas vi att lära oss att stå på egna ben och överleva. Hur ofta har vi inte alla hamnat i mentalt jobbiga situationer och tystat vårt samvete för att rättfärdiga dagens resursbegränsningar? Låt mig ge er ett enkelt exempel. Andra yrkesgrupper är generellt mycket bättre på att exempelvis ha en debriefing efter diverse traumatiska händelser (där kanske det värsta exemplet är när patienten dör på operationsbordet – även om operationstekniken är optimal), medan läkarna snabbt måste rycka upp sig och ta nästa patient. För om vi stannar till för att reflektera, ja då stannar hela vården. Har man tur, hittar man kanske ett par lyssnande öron hos en familjemedlem, vän eller kollega. Ramia Stolt, Svensk Kirurgis krönikör, skriver om de etiska frågeställningar som läkare brottas med dagligen. Vad som blir svårt i vår kliniska vardag förändras över tid och situation och vi behöver hänga med och ha uppdaterad etisk undervisning. Och kanske en rondande diakon.
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=