188 SVENSK KIRURGI • VOLYM 81 • NR 4 • 2023 finns vad gäller anastomosläckage, där vi kunnat påvisa att kvinnor med östrogenexponering har lägre risk jämfört med ej exponerade11. Biomarkörer Vidare har biobanken Uppsala-Umeå Comprehensive Cancer Consortium (U-CAN) använts för att i en matchad fall-kontroll studie undersöka huruvida proteiner i preoperativt serum kan predicera anastomosläckage, där vi fann att kemokinerna CXCL6 och CCL11 hade en mycket god prediktiv förmåga hos rektalcancerpatienter (figur 1)12. Denna forskning är i sin linda och fynden behöver valideras i större externa kohorter, men riktningen mot att bättre kunna välja ut patienter till rätt slags kirurgi är lovande. Kemokinerna är kopplade till systemisk inflammation och antimikrobiell aktivitet och båda dessa områden är heta forskningsområden. Inom ramen för en multicenterkohort har vi kunnat visa att graden av preoperativ inflammation, mätt utifrån C-reaktivt protein i kombination med albumin, är en uttalad riskfaktor för anastomosläckage13. Uppföljande studier inom biobanken U-CAN där kemokinfynden kan valideras planeras, men även där hänsyn kan tas till mikrobiomet i feces. Anastomosläckage är ett till synes svårfångat problem och vår forskningsgrupp planerar ett antal studier framöver för att försöka minska incidensen och förbättra behandlingen, där inte minst den nyligen genomförda datainsamlingen kallad RectoLeak (elva sjukhus med drygt 1100 patienter) kan rendera många givande projekt. Till sist medför anastomosläckage uttalade konsekvenser för patienterna och sjukvårdssystemet. Vi har kunnat belägga att läckage, förutom faktisk mortalitet2 är relaterat till low anterior resection syndrome (LARS)14,15 och fler studier planeras för att med en populationsbaserad design beskriva hur stor denna effekt är. Avlastande stomier Ett etablerat sätt att minska risken för och framförallt de omedelbara konsekvenserna av anastomosläckage är att anlägga en tillfälligt syftande avlastande stomi, vanligen en loopileostomi. Detta är närmast rutinförfarande vid låg främre resektion, men vi och andra har kunnat visa att denna avlastning kan leda till permanenta stomier16; mediationsanalys kan sära på effekter via lägre risk för läckage och högre risk för ej nedlagd stomi, vilket demonstreras i figur 2. Det är heller inte ovanligt med ibland svåra komplikationer efter nedläggning av stomier17 och risken för uttorkning och njurskada är inte obetydlig vid användning av loopileostomi18 (figur 3). Vi kommer framöver att undersöka reoperationsfrekvenser och hur många stomier som faktiskt inte läggs ned inom multicenterkohorten RectoLeak; ett uppföljningsprojekt använder den till flertalet nationella register länkade databasen CRCBase för att undersöka hur loopileostomi inverkar på en rad olika utfall kopplade till njurskador. Prospektiv nordisk studie Slutligen har undertecknad och föregående pristagare Pamela Buchwald påbörjat ett ambitiöst försök att genomföra en nordisk prospekStora Forskarpriset Figur 1. Beskriver tertildistributioner av proteinerna CXCL6 och CCL11, som redan innan kirurgi var signifikant förhöjda bland patienter som drabbades av anastomosläckage efter främre resektion för rektalcancer, jämfört med komplikationsfria kontroller. Figuren innehåller också en diskriminantanalys (QDA) där båda proteinernas nivåer kombineras och används för att särskilja patienter med läckage mot komplikationsfria kontroller. Alla tre grafer redovisas med receiver operating characteristic curves och en skattning av arean under kurvan (AUC) för att beskriva testmetodernas prestanda.
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=