227 SVENSK KIRURGI • VOLYM 81 • NR 4 • 2023 Reseberättelse En oväntad möjlighet För snart två år sedan, en solig dag i juni, gick jag mellan operationsavdelningen och lunchrestaurangen på Östra Sjukhuset i Göteborg och funderade på hur kommande år skulle se ut. Jag hade ett par år tidigare blivit specialist i kirurgi, var relativt nydisputerad och jobbade på kolorektalenheten med en inriktning mot robotkirurgi. Jag har alltid gillat att arbeta på Sahlgrenska Universitetssjkuhuset och framför allt på Östra sjukhuset, där kolrektalenheten är en spännande och trevlig arbetsplats, både vad gäller klinik, utbildning och forskning. Redan som ST läkare assisterade jag vid robotkirurgi relativt frekvent, men som specialist med begränsad erfarenhet av rektumresektioner som huvudoperatör upplevde jag att det tog tid och var en utmaning att lära sig både en ny operationsmetod, och att utföra själva ingreppet i sig. Det var just då som jag snubblade över European Society of Coloproctology (ESCP’s) hemisda och annonsering av fellowship i robotkirurgi. Kravet var att man skulle ha varit medlem i föreningen under senaste två åren, och jag fyllde snabbt i en ansökan online tillsammans med ett förenklat CV och glömde sedan bort alltihop. Hösten kom och en vardagkväll trillade det ner en fråga från en av de ansvariga för robotfellowship-programmet om jag var tillgänglig för intervju och förstod vad jag gav mig in på. Intervjun skedde via zoomlänk och hölls av fem–sex robotkirurger i Europa som ställde var sin fråga. Det handlade om erfarenhet, mina egna tankar kring hur ett fellowship skulle komma till nytta för mig och min ”hemmaklinik” samt ett par kliniska frågeställningar/fallbeskrivningar som jag skulle ta mig igenom. Förberedelser för England Efter ytterligare ett par veckors tid fick jag erbjudande om ett sex månaders långt fellowship. Då jag själv är brittisk medborgare kändes det som ett naturligt val att önska att åka till Queen Alexandra Hospital i Portsmouth och professor Jim Khan, som är en välrenommerad robotkirurg. På personligt plan hade jag precis varit föräldraledig och kunde därmed planera in ett halvår i England tillsammans med min man som skulle ta över stafettpinnen och vara hemma med vår dotter. Praktiska förberedelser inkluderade att skaffa engelsk legitimation, vilket innefattade prov i medicinsk engelska och all byråkrati som man kan tänka sig inklusive ett besök vid General Medical Councils (GMC) kontor i London, för en identitetskontroll. Allt har blivit lite krångligare i och med Storbritanniens utträde ur EU, och man behöver vara ute i god tid med förberedelserna. Jag behövde själv dock inte ett arbetsvisum tack vare mitt dubbla medborgarskap. Allmänna intryck I skrivandets stund är jag nu halvvägs igenom mitt sex månader långa fellowship i kolorektal robotkirurgi. Att arbeta inom National Health Service (NHS) är spännande och utmanande, som det är när man är på en ny arbetsplats med andra rutiner än de man är van vid. Min upplevelse är att det är mer hierarkiskt. ’Junior doctors’ står för avdelningsarbetet. De motsvarar våra AT- och tidiga ST läkare. Vi rondar våra egna patienter varje dag, och jourtid rondar vi samtliga kolorektalpatienter inklusive akutkirurgiska patienter som inkommit under veckan (vi går framjour var sjunde vecka, och täcker en kolorektalbakjourslinje). Det finns Robotkirurgi i England – erfarenheter från ett fellowship Jennifer Park rapporterar om sina upplevelser av ett fellowship i England inriktat mot kolorektal robotkirurgi arrangerat via europeiska föreningen för kolorektal kirurgi. Skillnader både i organisation och teknik ger inspiration och lärdomar att ta med sig hem. JENNIFER PARK Göteborg/Portsmouth jennifer.park@vgregion.se
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=