138 SVENSK KIRURGI • VOLYM 82 • NR 3 • 2024 Bråckkirurgi utfallsmåttet bör vara livskvalitet. De viktigaste komponenterna i livskvalitetutvärdering kan variera mellan olika patienter. • Good Practice Statement D: För patienter som genomgår åtgärd för ärrbråck föreslås att andra viktiga utfallsmått är recidiv, sårinfektion, nätinfektion, mortalitet, kronisk smärta och kostnadseffektivitet. KQ 5 – (a) Vilka är de viktigaste modifierbara riskfaktorerna som bör optimeras före operation? Och (b) Vad är effekten av pre-optimering? • Good Practice Statement A: För patienter som genomgår åtgärd för ärrbråck är de viktiga modifierbara riskfaktorerna högt BMI, dåligt kontrollerad diabetes och rökning. • Good Practice Statement B: För patienter som genomgår åtgärd för ärrbråck rekommenderas optimering före operation. Detta inkluderar riktad viktminskning (om högt BMI), god diabeteskontroll (mätt med HbA1c), rökavvänjning och förbättrad kondition. • Good Practice Statement C: För patienter med ett symtomatiskt ärrbråck där viktminskning preoperativt inte lyckas och där operation är tekniskt möjlig, föreslås att de ökade riskerna med att skjuta upp operationen (försämrad livskvalitet och ökad bråckportsdefekt) kan uppväga fördelarna med ytterligare försök till viktminskning. Ställningstagande kräver noggrann diskussion med patienten om risker och fördelar med respektive strategi. KQ 6 – Vad är skillnaden i utfall för nät- respektive suturplastrik vid åtgärd av ärrbråck? • Recommendation A: För patienter med ärrbråck i medellinjen rekommenderas nätplastik. KQ 7 – Vad är skillnaden i resultat beroende på nätposition vid åtgärd av ärrbråck? • Recommendation A: För patienter med ärrbråck i medellinjen rekommenderas att nätet placeras retrorectus, i det retromuskulära planet. • Good Practice Statement A: Kirurger som utför åtgärd av ärrbråck bör vara bekanta med tekniker för att placera nätet i olika plan, inklusive onlay, retrorectus och intraperitonealt. • Good Practice Statement B: För patienter med ärrbråck i medellinjen föreslås att intraperitoneala nät som placeras exponerade för bukorganen bör användas med försiktighet på grund av risken för långtidskomplikationer vid eventuell efterföljande bukoperation. KQ 8 – Vad är skillnaden i utfall mellan operationstekniker såsom öppen, laparoskopisk och robotassisterad teknik för reparation av ärrbråck? • Good Practice Statement A: För patienter med ärrbråck i medellinjen föreslås att laparoskopisk, robotassisterad eller öppen operation kan vara lämplig beroende på patienten och bråckets egenskaper, förutsatt att man tar hänsyn till operatörens kompetens. KQ 9 – Finns det en fördel med primär förslutning av medellinjen vid åtgärd av ärrbråck? • Recommendation A: För patienter som åtgärdas för ärrbråck i medellinjen rekommenderas att fascian stängs och att bridgning (överbryggning) med nät bör undvikas. KQ 10 – Vad är skillnaden i resultat mellan olika tekniker för nätfixering vid (a) intraperitoneal, (b) extraperitoneal nätplacering för åtgärd av ärrbråck? • Good Practice Statement A: För patienter som genomgår åtgärd med ett laparoskopiskt intraperitonealt nät föreslår riktlinjepanelen att en mängd olika metoder inklusive lim, stift och suturer där både absorberbara och icke-absorberbara är möjliga, med liten skillnad i kliniska resultat. • Good Practice Statement B: För patienter som åtgärdas för ärrbråck i medellinjen med öppen retrorectus (retromuskulär) nätplastik föreslås, även om den ursprungliga metodbeskrivningen inkluderar transfasciala suturer, att andra alternativ för nätfixering till det bakre fasciabladet eller självfixerande nät är acceptabla och kan minska risken av kronisk smärta. KQ 11 – Vad är fördelen med enhanced recovery after surgery (ERAS) vid ärrbråckskirurgi? • Good Practice Statement A: För patienter som har åtgärdas för ärrbråck i medellinjen föreslås att det inte finns tillräckliga bevis för att rekommendera ERASprotokoll.
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=