156 SVENSK KIRURGI • VOLYM 82 • NR 3 • 2024 Tack för tänkvärd artikel om Peak Surgery Herakleitos lär ha myntat uttrycket ”det finns inget beständigt förutom förändring”. En tillbakablick på kirurgins historia gör mig benägen att hålla med. Kirurgi vi gör idag, gjorde vi inte för tio år sedan. En del metoder som var golden standard för bara tjugo år sedan är idag så obsoleta att de skulle rendera anmälningar. Vi kan vara ganska säkra på att kirurgin i Sverige kommer att se annorlunda ut om tio år, och författarna lyfter områden där allt talar för att stora förändringar kommer att ske. Om det verkligen kommer att leda till att det blir färre kirurgiska ingrepp är däremot inte säkert. Andra behov kommer sannolikt uppkomma, inte minst på grund av en åldrande befolkning. Även högre krav på livskvalitet kombinerat med lägre risker vid kirurgi leder till fler kirurgiska ingrepp. Ersättningsmodeller i ett samhälle påverkar också hur mycket kirurgi som utförs och risken för trauma ökar i en orolig värld. Vi kirurger kommer att behöva anpassa oss till patienternas behov, lära oss nya ingrepp och tekniker och sluta göra de som inte längre behövs. Kirurgens uppdrag Svensk kirurgisk förenings styrelse ser att den kirurgiska kompetensen utmanas av att den svenske kirurgens uppdrag på en kirurgklinik ofta innehåller så mycket verksamhet som inte berör vård och vetenskap kring den kirurgiska patienten pre- per- och postoperativt, att det är en utmaning att utveckla sin kompetens som kirurg i tillräcklig omfattning. Detta är något som vi bedömer behöver förändras. En sådan förändring berör förstås inte bara kirurger, utan måste ske i samarbete med andra delar av sjukvården. Upprepa inte gamla misstag Svensk sjukvård måste ta lärdom av de mindre lyckade beslut som togs vid centraliseringen av specialiserad kirurgi för knappt 10 år sedan, då mer icke kirurgiska arbetsuppgifter lades på många kirurger. Redan då borde man sett över akutvårdens organisation och vem som ska diagnosticera och utreda patienter som kan komma att behöva kirurgi, samt vem som ska vårda och följa upp patienter med cancersjukdomar som inte genomgår kirurgi. Ännu mer uppenbart blir ju detta om en stor del av patienter med cancersjukdomar aldrig kommer att behöva genomgå kirurgi, vårt samhälle har inte råd eller kapacitet att utbilda många kirurger som sedan inte bedriver kirurgi. De som utbildas till kirurger bör vara färre oavsett om kirurgiska ingreppen ökar eller minskar i framtiden, men de bör få mer omfattande kirurgisk vana och, för att möta framtidens behov, behålla kirurgisk breddkompetens samtidigt som de utvecklar sin spetskompetens. Olösta frågor Så – oavsett om vi nått peak surgery eller inte måste frågorna i artikeln hanteras, i en föränderlig värld. Hur många kirurger behöver Sverige? Hur många kirurgkliniker? Vad är en kirurgklinik? Hur ska traumatologin utvecklas? Vilken är egentligen kirurgens roll? Kommentar till Peak Surgery Linus Axelsson, Karlskrona, linus.axelsson@svenskkirurgi.se Svensk kirurgisk förenings ordförande tillsammans med den övriga styrelsen kommenterar artikeln om peak surgery och de farhågor som lyfts. Förutsättningarna för svenska kirurger förändras oavsett om artikelförfattarna har rätt i sin spaning eller inte. Vi kommer att behöva hitta svar på flera svåra frågor. Kirurgins framtid
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=