Föreläsarpresentation

Bengt Jeppsson

Bengt Jeppsson, född 1946,med lic 1973, med dr 1981, docent i kirurgi, Lunds universitet 1983 , professor i kirurgi 1996. Har varit verksam vid Lunds universitet Malmö och Lund. Clinical och research fellow vid Harvard Medical School, Boston och vid University of Cincinnati 1977-1980. Fellowship vid Paris universitet, Hoptial St Antoine 1988. Har varit chefläkare i Region Skåne 2000-2007 och vice dekan vid Med fak 2006-2012. Forskningsintresset har berört leverencefalopati, sepsis, kolorektal kancer och tarmflora och klinisk användning av probiotika. Har publicerat 330 vetenskapliga kationer och handlett 30 doktorander till disputation. Under senare år varit engagerad i ett utbytesprogram inom grundutbildning och på forskarnivå mellan Lunds universitet och University of Zimbabwe tillsammans med Kent Jönsson och Lars Hagander.

I symposiet kommer Bengt Jeppsson att visa att forskning inom medicin inte alltid följer raka linjer eller upptrampade spår. Utvecklingen stimuleras ibland när kompetenser, som normalt inte samverkar eller träffas kommer samman och ser problem ur nya synvinklar. Utvecklingen av Proviva – en fermenterad fruktdryck – är ett exempel på detta.
En forskargrupp vid kirurgiska kliniken i Lund under ledning av professor Stig Bengmark ägnade mycket tid åt problem med sepsis hos intensivvårdspatienter med multipel organsvikt trots adekvat antibiotika behandling och frånvaro av septiskt fokus.
Många forskargrupper brottades med problemet, som var väl känt bland intensivvårdsläkare. En forskargrupp i Toronto presenterade i slutet av 90 talet en hypotes : Tarmen var kanske det septiska fokus, som underhöll multipel organsvikt hos vissa intensivvårdspatienter. Tarm hos patienter efter intensiv antibiotikabehandling, frånvaro av enteral näringstillförsel, dålig cirkulation mm kan uppvisa en försämring av sin barriär funktion med läckage av bakterier, bakterieprodukter, endotoxin genom tarmvägg och påverkan av organ utanför mag-tarmkanalen.
Man blev mycket fascinerade av denna hypotes och började fundera i att ett helt annat angreppssätt kanske kunde användas i stället för försök med att eradikera tarmbakterier med antibiotikabehandlning som föreföll verkningslöst hos de flesta patienter. Tillförsel av bakterier utan sjukdomsalstrande egenskaper (probiotika) kunde vara en ny väg.
Kompetensen kring probiotika var stor in livsmedelsindustrin, där dessa grupper bakterier användes i fermenterade livsmedel.
Genom samarbete med en forskargrupp inom Tekniska fakulteteten i Lund påbörjades en mödosam kartläggning av den mukosa-associerade tarmfloran från biopsier och op-preparat, som kirurgerna bistod med.
Forskargruppen fann ett antal laktobaciller, som verkade vanligt förekommande på frisk tarmslemhinna och efter karakterisering in vitro och försök på experimentdjur, fann man ett antal laktobacillstammar, som kunde vara lämpliga att använda för oral tillförsel och på så sätt påverka tarmflora på ett mer  ”positivt”  sätt och stärka tarmen samtidigt som tarmbarriär stärkes och inflammation minskar.

Att tillföra bakterier (om än nyttiga) till svårt sjuka patienter gick rakt emot gängse rutiner. Vi försökte intressera läkemedelsföretag att deltaga i kliniska försök. Man var inte intresserad. Gruppen var beredd att ge upp ev. kliniska tester men kom slutligen i kontakt med livsmedels företag (Skånemejerier), som hade ett annat synsätt och hade stor erfarenhet av arbete med laktobaciller.
Efter etisk prövning tillfördes de 20 vanligast förekommande laktobacillstammarna till elva friska frivilliga i en havrebas som dryck och efter biopsitagning i tunntarm och kolon före och efter kunde vi visa att vissa stammar kunde kolonisera tarmslemhinnan ända ned till rektum. Samtidigt minskade förekomsten av potentiella patogener En stam verkade överlägsen – Lactobacillus plantarum 299v – och denna har kommersialiserats av Skånemejerier och säljes med stor framgång i Norden, vissa europeiska länder och i USA.
Hur gick det med intensivvårdspatienterna? Så småningom kunde forskarna medverka i en randomiserad studie på patienter, med multiple organsvikt, som vårdades inom intensivvård i Lund, Malmö och Göteborg och kunde då visa att tarmfloran kan påverkas med minskning av potentiella patogena bakterier hos svårt sjuka patienter genom tillförsel av laktobaciller.

Leif Salford

Undertecknad har verkat inom neurokirurgin i 50 år. När jag sökte in som vikarie hos professor Nils Lundberg på Neurokirurgiska kliniken i Lund 1967 var den svenska neurokirurgin som specialitet bara drygt 30 år gammal. 1935 blev den självlärde neurokirurgen Herbert Olivecrona utnämnd till professor i ämnet vid Karolinska Institutet och den första Neurokirurgiska kliniken inrättades vid Serafimerlasarettet! Även internationellt var Neurokirurgin en relativt ung specialitet. Världens första neurokirurgiska specialisttjänst inrättades 1886 vid Queen Square, London, för Victor Horsley, också kallad ”Neurokirurgins fader” Han blev den förste att framgångsrikt operera tumörer i hjärna och ryggmärg.

Många framstående svenska neurokirurger har gjort mycket väsentliga insatser för specialitetens utveckling och jag skall försöka utveckla detta i min föreläsning.

CV Leif Salford (pdf, öppnas i nytt fönster)

Joar Svanvik

Joar Svanvik är sedan 1992 professor i kirurgi vid Linköpings Universitet. Han disputerade i fysiologi i Göteborg 1973 i en forskargrupp med Ove Lundgren och Björn Folkow. Efter kirurgitjänstgöring i Vänersborg, Kungälv och Sahlgrenska Sjukhuset blev han specialist i allmän kirurgi 1978. Efter ECFMG examen I USA, tjänstgjorde han vid Veterans Administration i SanFrancisco 1978, 1979 och senare vid UCSF, Moffit Hospital, som “clinical fellow”. Han återvände till Sahlgrenska sjukhuset och var verksam inom kolorektal kirurgi, sedan övre gastrointestinal kirurgi och HPB kirurgi fram till 1992 då han tillträdde en professur i Kirurgi vid Linköpings Universitet. Under 1993-1997 var han klinikchef för Kirurgiska Kliniken i Linköping. Joar Svanvik har varit ordförande i Svensk Gastroenterologisk Förening och ordförande i utbildningskommitten i Svensk Kirurgisk Förening. Forskningen har varit inriktad på sjukdomar i mag-tarmkanal, lever och gallvägar och har presenterats i c:a 200 vetenskapliga artiklar och 20 kapitel i böcker. Under 2003 var Joar Svanvik chefredaktör för European Journal of Surgery och mellan 2004 och 2009 editor i British Journal of Surgery. Joar Svanvik har också under sju år varit vetenskaplig koordinator i ett projekt med uppbyggnad av en “Medical School “i Eldoret Referal Hospital i västra Kenya. Han har vidare arbetat på Gruute Schuur sjukhuset i Sydafrika. Han är hedersmedlem i “Surgical Research Society of Australasia” och I Svensk Kirurgisk Förening och har varit inbjuden visiting professor vid Harvard Medical School, University of Califoria SanFrancisco, University of Cape Town samt varit “Bushell Lecturer” i Australien. Efter pensionen arbetar Joar Svanvik deltid som överläkare vid Transplantationscentrum på Sahlgrenska Sjuhuset och är involverad i forskning på tumörsjukdomar i samband med transplantation.

Hans intresse för hav och natur innefattar tjänst som dykläkare och senare skeppsläkare på M/S Expedition, ett Canadensiskt fartyg, och han har gjort två resor till Norra Ishavet och tre resor till Antarktis. Detta väckte intresse för f. allt upptäckare av Antarktis och Sydpolen i början av 1900-talet.

En läkarkollega och gentleman i Antarktis var Jean-Babtiste Charcot, som levde 1867 till 1936 och som var son till neurologen i Paris, Jean-Martin Charcot. När Otto Nordenskjöld försvann i Antarktis 1902 ville Charcot försöka rädda honom med sitt redan utrustade fartyg, Francais, och satte kurs söderut från Frankrike. I Buenos Aires 1903 träffade han dock Nordenskjöld som hade blivit räddad av ett Argentinskt fartyg.

Vad hände med Jean–Babtiste ? Han ville inte återgå som socitetsläkare i Paris. – Han lockades av upptäckter och utmaningar. Spåren efter honom finns fortfarande kvar i Antarktis, och på Island och Grönland – Vad gjorde han? Följ med på en resa från Uschuaia i södra Argentina.