SVESEKs program under Kirurgveckan 2016

Torsdag 25:e augusti

8.00 – 9.30 Sal Live 8
Symposium I går, i dag och i morgon:
1 Jonas Manjer: Epidemiologi för kirurger. Moderator Göran Ekelund.
2 Berndt Ehinger: Ögonkirurgi. Moderator Joar Svanvik.

10.15 – 11-15 Sal High Live 2
SVESEK-föreläsning (SOTA II)
Göran Lundborg Samspelet mellan handen och hjärnan Moderator Lars-Ove Farnebo.

11.15 – 11.45 Sal High Live 2
SVESEKs årsmöte följt av gemensam lunch för SVESEKs medlemmar.

Onsdagen 24 augusti: gemensam middag för SVESEKmedlemmar. Anmälan vid registrering. Begränsat antal platser. Tidig anmälan nödvändig.

Göran Lundborg är sedan 1988 professor vid Lunds Universitet med placering vid Handkirurgiska kliniken, Skånes Universitetssjukhus i Malmö. Under läkarutbildningen i Göteborg under 60-talet anslöt hand sig till Per-Ingvar Brånemarks forskargrupp vid Anatomiska Institutionen där han också disputerade 1970.  Efter tjänstgöringar i kirurgi och plastikkirurgi i Trollhättan resp Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg väcktes intresset för handkirurgi, och alltsedan 1973 har han ägnat sig åt denna specialitet. Efter tjänstgöringar vid de Handkirurgiska klinikerna i Malmö och Göteborg under 70-talet samt ett år som gästforskare vid UCSD 1980 -1981 flyttade han 1983 till Skåne och tjänstgjorde under fyra år som öl vid Ortopediska kliniken i Lund innan han flyttade till  Malmö där han blev klinikchef  vid Handkirurgiska kliniken 1987. Lundborg har under åren 1988-2013 varit co-editor för Scand J Plast Reconstr Surg och har under årens gång varit ordförande i såväl Svensk som Skandinavisk Handkirurgisk Förening.  1986 erhöll han det  lokala Fernströmpriset vid Lunds universitet. Han har erhållit ett stort antal internationella utmärkelser bla ett hedersdoktorat vid Paduas universitet 1999. Han har publicerat drygt 300 vetenskapliga artiklar och ett sjuttiotal bokkapitel främst inom områdena nervskador, hjärnans plasticitet samt artroplastiker i handen. Han har skrivit tre böcker, bla en lärobok i Handkirurgi som 2015 kommit ut i sin tredje upplaga. 2011 publicerade han boken ”Handen och hjärnan – från Lucy´s tumme till den datorstyrda robothanden”.  Som emeritusprofessor är han fortfarande aktiv i utvecklingen av nya typer av tankestyrda handproteser.

Samspelet mellan hand och hjärna är av avgörande betydelse för handens finmotorik och känselfunktioner, egenskaper som är viktiga inte minst inom den kirurgiska specialiteten, kommer att diskuteras i föreläsningen.  Handen är intelligent och kreativ, den minns vad den en gång lärt sig. Kreativa händer är basen för vår samhällsbyggnad och vår kultur särskilt vad gäller musik, konst och arkitektur. Varje form av lokal anestesi eller kirurgiskt ingrepp medför snabba förändringar i hjärnans funktionella organisation, och i föreläsningen behandlas viktiga begrepp som t.e.x.  fantomsmärta efter amputation och betydelsen av spegelneuron.  I ett evolutionärt perspektiv diskuteras handens roll för hjärnans utveckling, och i ett framtidsperspektiv fokuseras på utvecklingen av tankestyrda handproteser.


Jonas Manjer är specialist i kirurgi och plastikkirurgi samt adjungerad professor i cancerepidemiologi vid Lunds universitet. Han är kliniskt verksam i Malmö och han bedriver sin forskning inom forskargruppen för kirurgi vid SUS Malmö där han handleder tiotalet doktorander.

Jonas Manjer är född 1968 i Vetlanda och började studera medicin i Lund 1990. Han var utbytesstudent under en termin i Nottingham, England och 1996 tog han läkarexamen. Direkt efter sin examen arbetade han som läkare i Danmark men återkom till Malmö 1997 som doktorand i epidemiologi vid institutionen för samhällsmedicin. Han disputerade 2001 på en avhandling om bröstcancerepidemiologi och 2005 blev han docent i epidemiologi.

Jonas Manjer har främst inriktat sig på epidemiologiska studier av bröstcancer där han särskilt studerat hur riskfaktorer påverkar risken olika i förhållande till biologiskt olika brösttumörer. Arbetet inriktar sig på hormonella faktorer som thyreoideahormon, vitamin D och reproduktiva faktorer. Ett annat intresse är hur dessa faktorer påverkar risk för återfall och överlevnad. Hans kliniska patientnära projekt behandlar patient-tillfredställelse, estetiskt resultat och onkologisk säkerhet efter bröstbevarande kirurgi och onkoplastisk bröstkirurgi. Jonas Manjer har ett stort metodologiskt intresse och han är flitigt anlitad som halvtidsopponent, opponent och reviewer för vetenskapliga tidskrifter.

Jonas Manjer tog emot Svensk Kirurgisk förenings stora forskarpris 2012 och han tilldelades en cancerforskartjänst för kliniker av Cancerfonden 2014.

Föreläsningen kommer att behandla epidemiologins roll inom kirurgisk forskning och hur dessa resultat har påverkat kirurgisk behandling.Det epidemiologiska arbetssättet började som en metod för att identifiera spridningsvägar för smittsamma sjukdomar. Under de senaste 50 åren har man fokuserat allt mer på kroniska sjukdomar, så som cancer. Från att ha använts huvudsakligen deskriptivt så används epidemiologin nu främst för att testa hypoteser som föreslagit av laboratorieforskare, beteendevetare eller kliniker. Föredraget belyser några viktiga exempel från kirurgins område där fynden lett fram till ökad kunskap, ändrad handläggning och ny behandling.


Berndt Ehinger är seniorprofessor och emeritus vid medicinska fakulteten i Lund. År 1956 kom han som 19-åring till Lund för att läsa medicin, och där har han sedan verkat i mest hela sitt liv, interfolierat med vetenskapliga studier vid Harvard University i Boston (USA). Han disputerade 1966 på histologiska institutionen i Lund på studier av vissa sorters nerver i ögat, och fortsatte sedan med att undersöka nervcellers funktioner i ögats näthinna. Tillsammans med professor John Dowling vid Harvard University visade han att cellerna använder flera olika signalämnen, vilket den gången var en stor nyhet. De båda identifierade bl.a. också en tidigare okänd huvudtyp av nervceller i näthinnan, de interplexiforma cellerna, och visade hur dessa är inkopplade i näthinnan.
Som ögonläkare på Universitetssjukhuset i Lund blev han 1978 professor och klinikchef där efter 3 år i Malmö i samma positioner, och arbetade med att förstå varför näthinneceller alltför ofta drabbas av ärftliga degenerationer så att synen förstörs, och hur man kan behandla detta. Hans elever och efterträdare i Lund ligger nu i inledande faser för att börja behandla vissa patienter som har sådana problem.
Som pensionär från 2004 har han väckt till liv ett gammalt intresse för medicinens historia, och var 2005 – 2007 vice ordförande och 2007 – 2013 ordförande i Sydsvenska Medicinhistoriska Sällskapet. År 2012 lyckades han tillsammans med flera och goda medarbetare öppna ett nytt medicinhistoriskt museum i Lund, ”Livets Museum”, och är fortsatt aktiv i Sydsvenska Medicinhistoriska Sällskapet.
Berndt Ehinger har suttit i styrelsen för ett stort antal internationella vetenskapliga föreningar. På nationell nivå var han vice ordförande i Medicinska Forskningsrådet 1995 – 2000, och han har 1978 – 2004 haft ett stort antal olika uppdrag i styrelsen för den medicinska fakulteten i Lund.
Bland de många internationella och nationella hederstecken Berndt Ehinger har fått märks bl.a. Hirschs Pris från Karolinska Institutet (1981), The Alcon Award for excellence in ophthalmological research (1985 och 1995), Lecturer on Ophthalmology honoris cause at the Department of Ophthalmology, Harvard Medical School (1991), Hilda och Alfred Erikssons pris från Kungl. Svenska Vetenskapsakademin (1996), Ilmari Rendahls pris från Sveriges Ögonläkarförening (1998), Hjalmar Schiötz’ hedersmedalj från Norges Ögonläkarförening (1998), Acta Ophthalmologicas guldmedalj (2000), Danska Synoptikfondens hederspris (2008), Synskadades Riksförbunds Ögonvårdspris (2004), Svenska Ögonläkarföreningens medalj i guld (2008) och Medicinska Fakulteten i Lunds silvermedalj för ”utomordentliga insatser för Medicinska Fakulteten” (2013).
Han är hedersledamot i Sveriges Ögonläkarförening sedan 2008 och i Sydsvenska Medicinhistoriska Sällskapet sedan 2013.
Berndt Ehinger är sedan 1960 gift med Marianne f. Andersson, tidigare skolläkare och barnpsykiatriker i Lund och Kävlinge, och de kan glädjas åt fyra framgångsrika barn och mer än dussinet fina barnbarn.


Ögonkirurgi: en kanske okänd men gigantisk kirurgisk revolution Modern ögonkirurgi har gjort tre lika oväntade som dramatiska framsteg de senaste decennierna.
Ännu 1980 trodde ögonläkare att tekniken för att operera grå starr hade nått perfektion, men då startade en komplett revolution: vi lärde oss att byta ut den grumliga linsen mot en plastlins. Den kliniska nyttan av ingreppet ökade drastiskt, och det blev meningsfyllt att operera mer än tio gånger flera patienter än tidigare, samtidigt som riskerna med operationen dramatiskt minskade, liksom kostnaderna. Det görs nu per år över 100 000 operationer mot katarakt i Sverige. Jämför detta med att det föds ungefär 100 000 barn per år i landet (dvs ~200 000 ögon). Framgången ligger tveklöst på nobelprisnivå, men det har varit så många som under nu bortåt 50 år deltagit i denna utveckling att det inte går att dela ut ett Nobelpris för den.
Utvecklingen av näthinnekirurgi har pågått under ännu längre tid och rör inte lika många patienter, men det är inte längre liktydigt med blindhet att få ett hål i näthinnan, inte ens om det sitter i gula fläcken. Och utvecklingen är långt ifrån avslutad.
Det mest överraskande är kanske den teknik som utvecklats de senaste 15 åren för att byta den viktiga men mycket känsliga cellskiktet på insidan på hornhinnan, endotelcellerna. Hornhinnan är c:a 11 mm i diameter, och ingreppet görs genom ett mm-stort hål. Mikrokirurgi!
Det finns ingen bättre belöning än att få se en patients leende när hon eller han fått användbar syn tillbaka.